Absolut Torr

HahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!


Våfflor Och Pannkakor och Parfymerade Ägg

Ok, here's the deal: jag är nu ägare till http://www.sugarplumfanblogg.devote.se , en fanblogg om Sugarplum Fairy samt systerblogg till Saras http://www.mandodiaofanblogg.devote.se , den underbara Mando-bloggen! Så mina uppdateringar här kanske inte kommer lika ofta längre, för just nu prioriterar jag SpF-bloggen. Såklart blir det lite personliga saker där också, men...

Under veckan som gått har det kläckts en del roliga sägningar, givetvis rapporteras de här!

"Vad gör man med en sån här?"
*håller upp ett bröd*
- J tänker inte riktigt färdigt i matsalen.

"En sån där... bzz på golvet"
- Våran norska kompis vill säga dammsugare.

"Pannkakor och våfflor är typ lika som katter och fåglar! Båda lever och äter, men de är liksom inte samma!"
"Fåglar äter väl inte pannkakor?"
- Hört vid matbordet.

"Likheten mellan pannkakor och våfflor är som likheten mellan fåglar och katter. Inte som likheten mellan pannkakor och fåglar, alltså..."
- Hört vid matbordet 2

"Å, kan du hämta lite fil åt mej?"
"Nee..."
"Men jag hämtade ju kaffe åt dej igår!"
"Men det är ju inte lika, de är ungefär som våfflor och pannkakor!"
- Hört vid matbordet 3

"Hur många ägg?"
"Sex stycken... Men de får inte vara parfymerat!"
"Äggen?"
- Jag (1,3) ska gå och handla åt mormor (2). Hon leder samtalet vidare in på tvättmedel utan att jag riktigt hänger med...

"Pannbiff, korvbröd och remouladsås"
- Bidrag till tävlingen "Äckligaste Skolmaten Ever Awards". Får faktiskt erkänna att det slår mitt paradnummer Fiskblock med Dansk Ost på. Luktar skitilla.

Fick för övrigt glädjehicka i fredags när jag läste Falu Kuriren och fick veta att Sugarplum gör en akustisk spelning i Borlänge med signering efteråt, gratis och utan åldersgräns!!! Jag ska dit! vet inte riktigt hur än, dock... tåg eller buss antar jag, jag vet inte om jag missar något i skolan. men det skiter jag i, jag ska på spelning! Det blir tredje gången jag ser dem live! Och så kanske jag skaffar falsklegg/raggar upp dörrvakten/gömmer mig under ett bord när lokalen töms och sedan smiter fram lite snyggt när alla 18+ börjar komma... Får se. Rock'n'roll!

 Den enda bilden mamma fick på oss från Rock for Moc... Som synes var vädret inte det bästa, men scenen hade ju tak så det var lugnt för våran del. Jag är i mitten, ni ser min nya, snygga gitarr. Den är fruktansvärt härlig!

Kram!
//Nea

My Feet Loose The Ground och Fyra Veggobullar

Usch, mår inget vidare (alla tjejer fattar vad jag menar...). På litteraturhistorian satt jag typ och kvävdes i tysthet, innan jag tillslut hittade min röst och bad dem att öppna ett fönster. Svarade ärligt nej på frågan om jag mådde bra, och blev nedskickad på golvet med fötterna på en stol. Det var rätt mysigt faktiskt, jag låg där och djupandades medan handlingen i Drottningens Juvelsmycke berättades för mig. Typ som sagostunden ;) Ska nog bli svimfärdig lite oftare... Men det var lite småläskigt också, det brukar inte hända. Kan kanske bero på att nätterna blir lite sena i förhållande till när jag går upp... Och när jag väl sover drömmer jag en massa sjuka drömmar...

Var i alla fall fullt på det klara med att gå hem direkt efter den aningen turbulenta lektionen, men styrde ändå kosan mot elevköket för att se om det fanns nåt kul folk där. Det fanns det, så jag bestämde mig för att göra lite mellanmål i alla fall (Okej, texten till "Caligua and Ceasar" är väldigt... udda, bara kom att tänka på det, lyssnar på den nu). Det enda jag hittade i frysen som tillhörde mig var dock fyra ledsna små veggoköttbullar. Inte mycket att göra åt. Jag stekte mina fyra små köttbullar och satte mig och åt dem med kniv och gaffel. Riktigt trevligt. Vi har hittat en ny musikfavorit därnere; Tommy Nilsson är long gone. Nu är det Electric Banana Band som gäller ;) Hur gulligt som helst.

Igår hade vi redovisning på musikhistorian, det där med att spela upp en låt och motivera varför man valt just den. jag jobbade med Anton och vi (jag) bestämde att vi skulle köra Invisible, för att demonstrera det jag försökte få folk att förstå förra veckan. Och turligt nog så infann sig den rätta känslan just där och just då och min röst skälvde nämnvärt under hela låten. Anton kompade jättefint på piano, tyvärr hördes det inte så mycket eftersom pianotillverkarna inte prioriterat en sån liten skitsak som volymkontroll på sitt tekniska underverk. nej nej, vad ska man ha en sån för? Fyller väl ingen funktion? AK sa i alla fall att det var bra efteråt. Jag tror att hon äntligen fattat min ståndpunkt. Musik går inte att förklara. Musik Är bara.

 Här blev det lite Kalle bakom keyboard ;) stod längst från honom, tyvärr, så det blev inte så många kort på denne blonde rockgud.

Visste förresten inte att någon kunde se så snygg ut i tvångströja ;)

Addiction och Mystiska Drömmar

Gårdagskvällens intensiva lyssnande till The Wild One verkar ha gjort mig rätt instabil, för i natt hade jag världens knäppaste dröm. Vi var ett gäng som skulle åka någonstans, typ nordpolen fast varmt. Resefordon var ett hus, med två skivor på sidorna, som flög som ett flygplan. Knäppt. Pappa och hela brandkåren följde med tillsammans med en del av mina klasskompisar och en massa annat folk. Vi kom till någon stor typ entréhall, där jag hittade ett hål i marken. Sedan dök det upp en krona (sån man har på huvudet, inte pengar) som jag visste var farlig och sög energi ur bäraren. detta kan vara någon sorts sjuk referens till min tid som läsare av serietidningen Witch, som jag älskade i mellanstadiet. Sedan kom kronans ägare, som var lite sur, men jag tvingade henne att sätta sig i en skattkista tilsammans med kronan, en massa jord, en kudde och en chokladkaka (så hon inte skulle svälta) som jag grävde ner. Sedan började det droppa in folk som såg väldigt illa tiltygade ut, tydligen hade det varit någon sorts olycka med ett sånt där husplan. Brandmännen släpade in dem, men jag kunde inte se till pappa. Blev jätteorolig att han var kvar därute, men sedan dök han upp i kostym som ledare för ett gäng andra kostymnissar, tydligen någon sorts kriskomission. Jag satte mig och åt, och då dök tjejen jag stängt in i kistan upp och lät missnöjt hälsa att kronan faktiskt inte funkade, hon hade precis kommit på att energin sm fanns i den hade hon använt på någon annan. Så kronan var helt värdelös, fräste hon surt och gick iväg.

Ett av fenomenen i drömmen kan jag faktiskt spåra till verkliga händelser; pappa leder en viktig, farlig komission kan ha något att göra med att han igår hotade med att stänga av mitt internet om jag inte städade lägenheten...

Har fortfarande en crush på refrängen i "In Berlin". Lyssnar på den just nu. Den är underbar. Var god håll med. nu fryser jag om fötterna, men gör hellre det än går ifrån datorn. Avslutar som vanligt med citat. Håll till godo.

"Mmm..."
- Jag efter mammas femton minuter långa telefonutläggning om städning m.m. Gissa vad jag satt och gjorde... =P Ny bild från RfM! Fick till det perfekt!

Wohooo och Yaaaay!!!

WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOHOOOOOOOO!!!!!!!!

Jag föreslår att du så fort som möjligt pallrar dig iväg till Sugarplums myspace och lyssnar på The Wild One som ROCKAR!!! Just nu sitter jag och så gott som grinar till "Caroline", som når upp i samma klass som "Sweet Jackie" helt klart, även till "How We Walk" med Mando, som gav mig ett annat grinögonblick igår. Youtubade deras spelning på Hurricane och just den låten gjorde mig gråtfärdig, så mycket känsla... Samma sak med "You can't kill rock'n'roll". Har varit jättenyfiken på hur den ska låta med full kräm (har hittills bara hört den akustiskt), och blev inte besviken. pianoslingorna är helt briljanta, känslan är så... mindblowing!

För övrigt har jag gått bananas nere i elevköket igen; en ny arg lapp har sett dagens ljus. Kanske inte den bästa, men folk måste faktiskt börja torka av spisen och arbetsbänken efter sig. det är äckligt! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om mer... jag är väldigt tagen.

Musik påverkar en verkligen så mycket. mer än nåt annat jag vet, faktiskt. Förra veckan på musikhistorien skulle vi försöka förklara vad musik är; AK föreslog något i stil med "av människor frambringade ljud av olika tonhöjd i ett bestämt mönster". Detta motsatte jag mig å det starkaste, såklart. Det är att bagatellisera det hela. Det är som att fösöka förklara vad Gud är. "En högre makt, som folk tror på." Typ. Vem skulle bli hänförd av Gud då? Jag vägrar att tro att musik kan förklaras så enkelt. Att det inte är något mer än just av människor frambringade ljud av olika tonhöjd i ett bestämt mönster. För det märkliga är ju att folk kan ha så vitt skilda livsstilar, intressen och värderingar. men alla blir berörda av musik. Jag har aldrig stött på en människa som inte gillar någon typ av musik alls. Så... hur kan vi egentligen veta att musiken inte är Gud? Den tilltalar, berör och hjälper alla. Varför inte? För det händer något i mig som jag inte kan förklara, och som jag faktiskt inte tror att jag vill förklara. Jag kommer aldrig att behöva en enda droppe alkohol i mitt liv så länge musiken finns.

Appropå tunga resonemang alltså. Klassen fattade nada när jag lade fram mina teorier. De måste trott att jag fått solsting eller nått.

Eller vänta, solsting? Det har ju inte varit nån sol över huvud taget på flera dagar. När jag bar hem gitarren från musikaffären spöregnade det så jag var tvungen att ha förstärkaren i en sopsäck... Jag var genomblöt i två timmar efter den pärsen. Axel var helt enkelt för sent ute med tipset om sopsäcks-regnkappa...

Senaste nytt från Avesta: Pär har smashat bakrutan på sin bil. Det var en förstärkare i vägen. Idag hade någon ritat en bil med krossad bakruta på tavlan i musiksalen och skrivit: "Jadu, Pär, man lär av sina misstag". Hehe! Jag saknar den gode Pär. men det är ni väl trötta på att höra nu...

Roligare än såhär blir det väl inte ikväll... Jag ska sitta och leta lite bra musik, gråta lite mer till "Caroline" och "How We Walk", kanske spela lite gitarr (har köpt lite nya plektrum att experimentera med, har tappat alla gamla...), and that's pretty much it. Avslutar som vanligt med ett citat:

"Jag är smart som ett ollon!"
- G. tänker fel.

Godnatt!

Tragiskt Tält och Oväntade Nattgäster

Mamma ringer och säger att Sugarplum är på radio Dalarna. prima liv. 08:00 Mamma ringer och säger att SpF är på radio Dalarna. Jag är trött men masar mig upp...

 Jag borstar tänderna på fel ledd... But it won't kill you att vrida lite på huvudet ;)

 I bilen på väg ut i skogen (Finnåkers kursgård). Åkte med en trevlig f.d. elkille på festivalen, kul typ. Tyckte mig se ett marsvin larva omkring i vägrenen, men det visade sig vara en pappmugg som det blåste lite på. Men det var verkligen likt!

 Väl framme är det redan mörkt. Jag hänger upp mina ficklampor i ett närliggande träd och påbörjar arbetet med mitt hopplösa tält. När jag sitter där på knä i leran och svär över icke-existerande snören kommer en bil och parkerar ca tio meter från mitt tält. Inget komstigt, det är ju parkeringsplats där. Men jag håller på att sätta i halsen när ett speciellt gäng kliver ur bilen; Jonas, David och Krippe! hehe, så när de stövlat iväg så passade jag på att plåta deras bil. Stalker som jag är ;)

 Konserten börjar! Jag står nästan längst fram, och det är härligt röj framför scenen. Bland annat bjuds det på en (för mig) helt ny låt; Just a little bit more. Jättehärlig, sången mixades lite för lågt bara. Har fler bilder från spelningen, men lägger inte upp dem här. Kanske finns de på Rock for Mocs hemsida snart. Krille kastade en trumstock, var rätt nära att få den, men tyvärr...

 Mitt artist-pass, som man så klart gick omkring och glassade med =) Det hänger på väggen nu tillsammans med alla affischer Iamfairy varit med på.

 Vi väntar på resultat efter spelningen. Batteriet i mammas kamera tog slut innan vi skulle spela, detta är från min kamera, så tyvärr har jag inga bilder från giget... Men det kanske kommer, om jag har tur. Hur som helst, det gick jättebra att spela, jag fick ett sånt där hallelujah-moment eller nåt; vid något tillfälle kändes det verkligen som om vi tog publiken till högre himlar ;) Aja, resultatet blev i alla fall följande:

 Topp tre utan inbördes ordning: In Bloom, Anders och Iamfairy!!! Så nu har vi lite trevliga priser att vänta, bland annat en studioinspelning till Rock for Moc-skivan. Micket braa, jaa.

  Bandet hänger backstage, i den underbara lastbilen utrustad med värmeelement! Där serveras även diverse godsaker, till exempel suspekta chokladpraliner som jag givetvis käkar en hel del (lite för mycket) av.

 Jag och David river mitt Tragiska Tält, som under natten försett mig med fuktskador och blöta fötter. Konstruktionen förstod jag mig inte alls på: innertältet var rektangulärt och yttertältet sexkantigt (det sistnämnda råkade jag även sätta upp ut och in, antar att jag var lite distraherad av bilresenärerna tio meter ifrån mig), så tältdukarna låg mot varandra och allt blev blött, även fotändan på min sovsäck. Mysigt.

Men på det hela taget var Rock for Moc en väldigt trevlig upplevelse, speciellt som jag fick inviga min nya gitarr.

Nu lever jag härligt studentliv i min lätt igengrodda lägenhet; jag sitter på golvet och käkar, sitter på golvet och spelar gitarr, sitter på golvet och skriver... jag gillar mitt golv. Det är väldigt användbart.

Detta inlägg får avslutas med några väl valda ord från Iamfairybasisten Jocke:

"Mozarella är som ost fast godare!"

Svindyr Gitarr (Är Pank) och Piff Och Puff På Knark

den 31 augusti 2008

Nu sitter jag i sängen i min egen lägenhet och skriver och föräter mig på Ben&Jerry's glass, min nya favoritdrog. Enda problemet är att ett paket kostar typ 50 spänn och är ändå pyttelitet. Det är dyrt att vara knarkare... I och för sig kanske det inte är så smart att käka en massa lyx-glass innan middagen (gör man det efter så är man inte lika hungrig = man äter mindre = glassen räcker längre), men det gör jag nog mest för att det nu inte finns någon som kan säga till mig att jag inte får. Det finns två sidor av allt... Som att ha en egen dator till exempel. Det är ju bra. Men jag har inget Internet än. Det är inte bra. Så det här inlägget kommer in senare. Och jag kan inte ta med mig det till skolan och lägga upp det där för de idioterna har Mac och kan tydligen inte läsa word-dokument. Blä... (Nä nu ska jag lägga in glassen innan den smälter. Bara en tugga till... Eller fem...) en annan dum grej med mac är att det tar hur lång tid som helst att lista ut hur man gör ett snabel-a. Jag har setat och svurit många gånger vid de där djävulsmaskinerna och tryckt på alla knappar jag kommit åt. Och när jag äntligen fick till det så kom jag inte ihåg vad det var jag tryckt på...


Jag är superkreativ just nu! Sedan jag flyttade har jag skrivit ungefär en låt om dagen av varierande karaktär, det har blivit sammanlagt åtta låtar om jag räknat rätt. Fast jag skriver dem på datan nu, och äger ingen skrivare, så jag måste ha den uppe varje gång jag ska spela dem. Jag vet inte riktigt hur högt jag får spela heller; hur lyhört är det egentligen? Fast jag har inte fått några sopor eller döda djur i brevinkastet än, så det är väl lugnt antar jag. Eller så har alla kallat till möte ikväll och planerar att driva ut mig ur huset med facklor och högafflar. Det funkar ju inte så bra om offret vet om det i förväg, så man vet ju aldrig...


Nu är jag pank. Igen. Eller, jag har till mat och så, men mina samlade besparingar ska nu läggas på en elgitarr. Den bästa elgitarren som överhuvud existerar: en Hagström Viking. Jag fick syn på den inne på musikaffären i Falun, provspelade och var helsåld. Den kostar typ 5800 kr, plus att jag måste ha stärkare och case till den. Så nu är jag utblottad igen, men det gör inget. För nu har jag min gitarr! Synd bara att jag inte är riktigt lika bra som gitarren förtjänar, men det ska det bli ändring på. Jag har äntligen tagit tag i det tills nu till synes helt oöverstigliga hindret vid namn barréackord. Har alltid bestämt framhärdat att jag inte behärskar dem och aldrig kommer att göra det heller, men så tänkte jag att "men det är ju löjligt att kalla sig själv gitarrist utan att kunna barré...". Så nu ska de tämjas!


Och nu: CITAT OCH ANDRA SKOJIGHETER


"Fick ryta till - åt sina fans!"

   - Aftonbladet om Michael Nyqvist. Aggressiv kille, att äta sina fans kanske var att överdriva lite?


"Den misstänkte knarksmugglare som fängslats för att ha försett interner på ett bosniskt fängelse med narkotika är en duva, avslöjar polisen i Sarajevo."

  - DN mån. 25 augusti. Jag tänker inte ens kommentera detta...


"Finns det öl där?"

"I Danmark? Neej, inget öl i Danmark inte!"

- Hört i tidningshörnan på skolan. Danmark verkar trevligt i såna fall, om ni frågar mig.


DAGENS DUMMASTE!


"Ja, men jag känner en person som bor granne med skolan och han säger att ibland hör han någon som spelar falskt!"

- Dräpande argument från kommunalpolitiker angående eventuell nedläggning av Musikkonservatoriet. Det var på tapeten för några år sedan, men om de övriga argumenten var av samma kaliber som detta så är jag inte alls förvånad över att skolan fick vara kvar.


För övrigt så trivs jag jättebra på skolan, det är precis så mysigt som man fick intryck av. Alla kan prata med alla och... ja, det är bara så mysigt! Det finns jättemycket härliga personer här! Något som kanske inte är fullt så mysigt och härligt är elevköket. Jag, Lovisa och My skulle baka lite i förrgår kväll, vi köpte kakmix och grejer och gick ner i köket... Blä! Högar av disk stod precis överallt, någon hade lämnat kvar en skål med halvgammal vispgrädde, mikron var helt ingrodd med matrester, och bänkarna hade inte blivit torkade på en vecka. Ja, ni hörde rätt, köket har bara varit öppet i en vecka, och det är redan så fruktansvärt grisigt! Så det var bara att sätta igång att diska. En del koppar och en kastrull var täckta av ett oidentifierat, gult klegg som var helt vansinnigt äckligt. Vi fick in gissningar på allt från apelsinjuice (i kastrull?) till äggtoddy (i kastrull???) till sockerkakssmet (i kastrull???). Och så mycket kan jag ju säga att jag tycker att det inte vore helt fel om skolan investerade i ett par diskhandskar, och kanske en torkhandduk. Nu fick vi torka med pappershanddukar för diskstället blev överfullt. Tillställningen livades upp lite av att Axel kom ner och introducerade oss för bandspelaren. Tyvärr hade någon kidnappat Tommy Nilsson-bandet (som för övrigt väckt mycket häftiga känslor av skiftande karaktär), men vi hittade Tintin i Tibet i stället och lekte lite DJ med det. Bandspelaren ägde nämligen den lilla finessen att man kunde sakta ner bandet så att det lät mer som valsång än prat, alternativt speeda upp det så att Tintin och kapten Haddock lät som Piff och Puff (eller okej, kapten Haddock lät väl mer som Puff på gräs eller något, han har så låg röst från början). Sedan satt vi ett gäng och käkade mjuk pepparkaka, det var mysigt.  


Så fort jag får Internet ska jag förbeställa The Wild One, samt skicka lite fler hatmejl till Rockfickan i Borlänge för deras ofattbara fräckhet att sätta 18-årsgräns på Sugarplums spelning den 17:e. Dagen de släpper nya plattan, spelning inte ens en timme härifrån och 18-årsgräns. Den ekvationen går inte ihop. Jag kreverar! Aja, får ju se dem på Rock for Moc i alla fall. Snart smäller det!


(Fick förresten genomleva uppförandet av Förklädd Gud i Gagnef i går iförd luddiga byxor. Mina nya svarta jeans är inte tvättade än, så de drar åt sig ludd. Inte så lattjo... men nu har jag inhandlat klädvårdsrulle, så nu ska byxorna forceras!)


Kram! Och för er som vill veta, min första och enda lektion på måndagar är engelska och den börjar inte förrän klockan ett. Om nån ville veta, alltså ;)


Oslagbart OS och Hur Man Gör Ett Gevär Av En Termos

(detta inlägg skrevs nån gång under tiden jag inte hade internet, så det kom inte förrän nu)

Jaha, då var jag tillbaka från semestern, en ca två veckor lång historia utan tillgång till dator, och skolan har börjat. Jag har insett att jag inte är så ambitiös som jag trott... eller så är jag bara lite blyg, övningsrummen på skolan är väldigt lyhörda. Och att öva en del andrasopranstämmor där känns alltså inte helt lockande... Annars verkar Musikkonservatoriet vara en riktigt bra skola. Har redan träffat en massa trevliga människor! Har även stött på en väldigt fin gitarr, en Hagström Viking. För 6 250 kr... eller något liknande. Way too much i alla fall. Köper jag den har jag inga besparingar kvar över huvud taget. Alternativet är en Ephiphone för ca 4000 men den är inte alls lika härlig som Hagström...


Hur som helst, Blowingroom blev en rolig men blöt historia. Jag fick bra recensioner i AT, och hade mer publik än akten på lancashirescenen just då... Misstänker dock att vi råkade käka upp godiset som ett annat band hade satt upp på sin rider, men de överlevde säkert ;) Eftersom vi fick hänga på artistbuffén så spanade vi såklart in lite av Nordmans divafasoner (rätt lindriga egentligen om man jämför med vad man hört om andra band, men rätt diviga om man ser till festivalens proportioner); de fick ett eget rum med helfigurspegel, lyxig mat upplagd på tallrik och serverad, lax eller något till hunden, och när de väl kom upp på scenen var de trekvart försenade. Riktigt dålig stil! Jag fick för övrigt signa en väska, det var trevligt!


Några dagar efter Blowingroom hittade vi the road neråt västkusten till. Farmor och farfar, Erika och Edvin (med tillhörande bowling för 500 spänn) och kusinerna avverkades. Jag lyckades även få tag i en tidning som jag letat efter länge, med en åttasidors intervju med Mando Diao. Eftersom jag så gärna ville ha med mig intervjun hem och tidningen var ånad, så var det enda raka att sätta sig och skriva av den... jag hade kommit till sista sidan när farmor stack in huvudet i mitt rum och frågade: "Men... varför använder du inte kopiatorn?"

Yes...


När man är på semester är man ju mer eller mindre slut i huvudet hela tiden, så givetvis kläcktes en hel del godingar till citat. Varsågoda!


"Man kan ju inte ha armar som är längre än huvudet!"

- Daniel kan det här med anatomi. Det han menade är att man väl inte kan ha armar som är så långa att man kan sträcka dem över huvudet. Vi har dock testat och jo, det kan man.


"Men man springer ju inte med fötterna!"

- Mer anatomiskt mumbo jumbo av Daniel.


"Vilket lag hejade Svennis på som barn?"

"Lagen om äktenskapsförord!"

- Kul vits på radio


"Svante... Andreas... Svan... Vad heter du, Daniel?"

- Pappa är lite förvirrad efter att ha träffat diverse bröder. Namnet på hans son liksom... slinker undan...


"Det var en i min skola som skulle göra ett gevär av en termos och så skulle han skjuta älgar men han hittade inga älgar så då sköt han älgskyltar i stället!"

- Söt unge på vikingaby.


Apropå det sista citatet; hur 17 gör man ett gevär av en termos? För barnet som sa det verkade det 100% självklart, såklart, det fattar ju alla hur man gör! Inte riktigt... det var något av det gulligaste jag någonsin hört!


I vilket fall, hemma igen från semestern tvingades jag bevittna Diggiloo, det var väl bättre än jag trodde, men fortfarande lite själlöst. Sedan gick flyttlasset till Falun, och nu sitter jag i min egen lägenhet och skriver på min nya bärbara dator! Jag har visserligen inget Internet än, och det suger lite, men det skulle komma någon snubbe i veckan och fixa det! David har varit trevlig nog att bränna ner Mysteriet på Greveholm åt mig, enligt mig den bästa julkalendern ever (tillsammans med Sunes jul, givetvis). Nu är de bara så konstiga och moderna. Lågvattenmärket måste ha varit "höjdarna", en massa tvivelaktiga tygdockor med en ny story varje dag, det var ju inte ens vinter där de bodde!!! Vad är det för himla undermåligt julkalendersskräp??? SKA DET VA SÅ???


"Vad är det som gnisslar?"

"Gallret till bakluckan kanske?"

"Mm, vänta..."

*vänder sig om och försöker stänga gallret*

"Men det går ju inte!"

"nej men du kan ju inte trycka det rätt upp, du måste fälla upp det och tjonga fast det i taket!"

"Aaarg, det går inte!"

"Men kolla här, om in hand är gallret så ska det upp !"

"Okej..."

*Drar och sliter, lyckas tillslut få upp gallret*

"Men, det gnisslar ju fortfarande!"

*obekymrat*"Då var det väl inte det då."

- Jag (2,6,8,12), mamma och David (1,3,4,5,7,9,10,11) åker bil och David stör sig på oidentifierat ljud. Jag försöker förklara hur man fäller upp gallret till bakluckan, men han har vissa problem... När han genomsvettig äntligen lyckas få upp det så visar det sig att det inte ens var det som lät. Skoj!


Bäst i OS:

Moppegänget (mupparna): Mycket käcka små gossar/medelålders män som dyker upp i varje time-out i volleyboll. De ställer upp sig på rad, och joggar sig sedan i ett bestämt mönster igenom hela banan med två moppar var, en i varje hand. De är för söta!

Bubblare: En kinesisk fotograf som följde efter Tia Hellebaut när hon tagit OS-guld i höjdhopp. Den olycksaliga individen lyckades springa (backa) rakt in i en vit stolpe som oförklarligt dykt upp mitt i vägen, han ramlade pladask och det var på det hela taget väldigt underhållande ;)


"Ska vi se om vi har med oss någon från Norrköping...nej, de har klippt av banden till Norrping"

- Sportkommentator på radio. Hehe!


(jag gillar att skriva på min dator. Knapparna är jättemysiga!)


Nä, nu ska jag gå till skolan och sjunga upp och öva lite. Tror jag... Aaargh, jag kreverar utan Internet! Snubbe från Okänt Företag, kom fort innan jag blir våldsam!

RSS 2.0