Wohooo och Yaaaay!!!

WOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOHOOOOOOOO!!!!!!!!

Jag föreslår att du så fort som möjligt pallrar dig iväg till Sugarplums myspace och lyssnar på The Wild One som ROCKAR!!! Just nu sitter jag och så gott som grinar till "Caroline", som når upp i samma klass som "Sweet Jackie" helt klart, även till "How We Walk" med Mando, som gav mig ett annat grinögonblick igår. Youtubade deras spelning på Hurricane och just den låten gjorde mig gråtfärdig, så mycket känsla... Samma sak med "You can't kill rock'n'roll". Har varit jättenyfiken på hur den ska låta med full kräm (har hittills bara hört den akustiskt), och blev inte besviken. pianoslingorna är helt briljanta, känslan är så... mindblowing!

För övrigt har jag gått bananas nere i elevköket igen; en ny arg lapp har sett dagens ljus. Kanske inte den bästa, men folk måste faktiskt börja torka av spisen och arbetsbänken efter sig. det är äckligt! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om mer... jag är väldigt tagen.

Musik påverkar en verkligen så mycket. mer än nåt annat jag vet, faktiskt. Förra veckan på musikhistorien skulle vi försöka förklara vad musik är; AK föreslog något i stil med "av människor frambringade ljud av olika tonhöjd i ett bestämt mönster". Detta motsatte jag mig å det starkaste, såklart. Det är att bagatellisera det hela. Det är som att fösöka förklara vad Gud är. "En högre makt, som folk tror på." Typ. Vem skulle bli hänförd av Gud då? Jag vägrar att tro att musik kan förklaras så enkelt. Att det inte är något mer än just av människor frambringade ljud av olika tonhöjd i ett bestämt mönster. För det märkliga är ju att folk kan ha så vitt skilda livsstilar, intressen och värderingar. men alla blir berörda av musik. Jag har aldrig stött på en människa som inte gillar någon typ av musik alls. Så... hur kan vi egentligen veta att musiken inte är Gud? Den tilltalar, berör och hjälper alla. Varför inte? För det händer något i mig som jag inte kan förklara, och som jag faktiskt inte tror att jag vill förklara. Jag kommer aldrig att behöva en enda droppe alkohol i mitt liv så länge musiken finns.

Appropå tunga resonemang alltså. Klassen fattade nada när jag lade fram mina teorier. De måste trott att jag fått solsting eller nått.

Eller vänta, solsting? Det har ju inte varit nån sol över huvud taget på flera dagar. När jag bar hem gitarren från musikaffären spöregnade det så jag var tvungen att ha förstärkaren i en sopsäck... Jag var genomblöt i två timmar efter den pärsen. Axel var helt enkelt för sent ute med tipset om sopsäcks-regnkappa...

Senaste nytt från Avesta: Pär har smashat bakrutan på sin bil. Det var en förstärkare i vägen. Idag hade någon ritat en bil med krossad bakruta på tavlan i musiksalen och skrivit: "Jadu, Pär, man lär av sina misstag". Hehe! Jag saknar den gode Pär. men det är ni väl trötta på att höra nu...

Roligare än såhär blir det väl inte ikväll... Jag ska sitta och leta lite bra musik, gråta lite mer till "Caroline" och "How We Walk", kanske spela lite gitarr (har köpt lite nya plektrum att experimentera med, har tappat alla gamla...), and that's pretty much it. Avslutar som vanligt med ett citat:

"Jag är smart som ett ollon!"
- G. tänker fel.

Godnatt!

Kommentarer
Postat av: Celine

Det är läskigt vad lika vi verkar tycka.. xD Jag tycker precis som du skrev/skrivit om låtarna.. haha ;) albumet spelas non-stop i ipoden nu ;]

2008-09-11 @ 20:00:18
URL: http://ceeline.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0