Lömsk Kamera och Gödslade Skor
De senaste dagarna har nästan uteslutande gått åt till arrangering av låtar och bandrep, och jag kan nog bestämt lova att vi kommer att kicka some ass den 22:a! Vi har repat tre gånger, och hunnit med sex låtar. Två till i kväll, och sedan är det klart! Därefter blir det lite finslipning och sångstämmor som ska på (Simone kommer och lyssnar idag). Vi ska även försöka ta ett kort att skicka in till tidningen, även om jag är lite tveksam till hur det ska gå till rent praktiskt. Om hela bandet ska vara med på kortet, vem ska då hantera kameran? Det finns väl självutlösare i och för sig, men som sagt så är jag inte så speciellt teknisk. Men jag har faktiskt varit i närkontakt med självutlösande kameror tidigare, hör bara:
Klassen har varit i Sthlm och gått på diverse museer samt tittat på teater. Vi sitter i bussen på väg hem; det är mörkt, alla är trötta och jag och David är på vårat allra värsta humör (du vet det där humöret man är på när man precis sett en riktigt bra föreställning och nu är övertygad om att det är det man egentligen vill göra och att all livets visdom fanns inbäddad bland replikerna). Överenergisk plus dödstrött likamed ingen bra kombination. Vi leker lite med Davids kamera, men ser inte så mycket eftersom det är så mörkt i bussen. Mitt i ett skrattanfall till följd av ett högintelligent skämt råkar vi komma åt någon knapp och kameran blinkar till en gång. Vi tittar oförstående på den tekniska inrättningen men förstår inte vad som händer. kameran blinkar igen. Och igen. varje ljusblink är som ett mindre fyrverkeri, våra ögon är ju så ovana vid ljuset. Vi skrattar smått hysteriskt medan vi vrider och vänder på apparaturen; den fortsätter blinka. och helt plötsligt blir vi bländade av ett kraftfullt, vitt sken, ungefär som ett blixtnedslag. Jag skriker rätt ut av överraskning. Efter ljusskenet sänker sig mörkret. I ett ögonblick så tror jag att jag blivit blind. men sedan framträder långsamt synen av David, dubbelvikt i ett häftigt skrattanfall.
det var alltså självutlösaren det. Ibland önskar jag att det varit en bildserie på tio kort den knäppt. Det hade nog varit hyfsat spektakulärt...
När jag ändå är inne på bevingade anekdoter; här kommer en gammal goding från förra sommarens semester på Åland. Händelsen utspelar sig i vår bil, på en väg bredvid en åker och lite skog.
Samtidigt som vi åker förbi åkern börjar det lukta något alldeles fruktansvärt i bilen. Familjen kippar kollektivt efter luft, och jag säger dämpat:
"Eew, är det nån som har gödslat här?"
Men, ack så fel jag hade. Det visade sig nämligen att det var Daniel... som tagit av sig skorna.
I dem hade han ett par strumpor.
Som han använt i en hel vecka...
Bilfönstrena vevades ner så långt det gick, och så fort vi kom tillbaka till stugan förpassades dojjorna till trappan, där de sedan stod och utgjorde ett attraktivt utflyktsmål för traktens flugor... Jag är lite förundrad över hur man på fullt allvar kan använda samma strumpor i en hel vecka. Ursäkta, men usch!
Klassen har varit i Sthlm och gått på diverse museer samt tittat på teater. Vi sitter i bussen på väg hem; det är mörkt, alla är trötta och jag och David är på vårat allra värsta humör (du vet det där humöret man är på när man precis sett en riktigt bra föreställning och nu är övertygad om att det är det man egentligen vill göra och att all livets visdom fanns inbäddad bland replikerna). Överenergisk plus dödstrött likamed ingen bra kombination. Vi leker lite med Davids kamera, men ser inte så mycket eftersom det är så mörkt i bussen. Mitt i ett skrattanfall till följd av ett högintelligent skämt råkar vi komma åt någon knapp och kameran blinkar till en gång. Vi tittar oförstående på den tekniska inrättningen men förstår inte vad som händer. kameran blinkar igen. Och igen. varje ljusblink är som ett mindre fyrverkeri, våra ögon är ju så ovana vid ljuset. Vi skrattar smått hysteriskt medan vi vrider och vänder på apparaturen; den fortsätter blinka. och helt plötsligt blir vi bländade av ett kraftfullt, vitt sken, ungefär som ett blixtnedslag. Jag skriker rätt ut av överraskning. Efter ljusskenet sänker sig mörkret. I ett ögonblick så tror jag att jag blivit blind. men sedan framträder långsamt synen av David, dubbelvikt i ett häftigt skrattanfall.
det var alltså självutlösaren det. Ibland önskar jag att det varit en bildserie på tio kort den knäppt. Det hade nog varit hyfsat spektakulärt...
När jag ändå är inne på bevingade anekdoter; här kommer en gammal goding från förra sommarens semester på Åland. Händelsen utspelar sig i vår bil, på en väg bredvid en åker och lite skog.
Samtidigt som vi åker förbi åkern börjar det lukta något alldeles fruktansvärt i bilen. Familjen kippar kollektivt efter luft, och jag säger dämpat:
"Eew, är det nån som har gödslat här?"
Men, ack så fel jag hade. Det visade sig nämligen att det var Daniel... som tagit av sig skorna.
I dem hade han ett par strumpor.
Som han använt i en hel vecka...
Bilfönstrena vevades ner så långt det gick, och så fort vi kom tillbaka till stugan förpassades dojjorna till trappan, där de sedan stod och utgjorde ett attraktivt utflyktsmål för traktens flugor... Jag är lite förundrad över hur man på fullt allvar kan använda samma strumpor i en hel vecka. Ursäkta, men usch!
Fuskigt Skinn och Helig Hatt
Nu kan man lyssna på The Escapologist på Sugarplums hemsida! Jag är lycklig. Mycket lycklig. Jag har i och för sig hört den förut; den spelades i bakgrunden under en intervju med bandet på ZTV. Men som sagt; i bakgrunden, vilket innebar att jag fick skruva upp volymen på datan på max. Det i sin tur innebar att programledaren som det egentligen var meningen att man skulle lyssna på vrålade i typ 500 decibel. Familjen var inte speciellt lycklig, kan jag ju säga... Men vaddå då? Låten är i alla fall grymt bra! Nästan lika bra som mina låtar; jag är i arrangeringstagen nämligen. Vi har första repet i kväll, alla låtar ska vara klara. Bandet är klart, och det känns som om det kommer att gå rätt bra. Jag har fått tag på riktigt duktiga musiker!
Ni bloggläsare ska nu få stifta en ny bekantskap (hur många är ni? Tre eller så? Lämna gärna en kommentar om du läser det här så att jag vet. Som ni nog förstått så är jag tragiskt oteknisk, och har såklart inte hittat eventuell besöksräknarfunktion).
Drumroll... (för att få rätta känslan: http://www.youtube.com/watch?v=7OA65-4mCHs )
Låt mig få presentera....
Mannen (?)... Myten...
HATTEN!!!!
Jepp, jag har efter långt och träget sökande äntligen hittat Hatten. Min Heliga Hatt. O helga hatt! Den som min hatt rör, en mycket plågsam död dör! Jag lägger upp en bild på den sen. Den har förändrat hela mig totalt; jag känner mig mycket modigare med min Hatt. Jag är lite konstig... Ett annat nytt tillskott i familjen är min skinnjacka. Eller rättare sagt fuskskinnjacka. När jag var på Sugarplum I borlänge för några veckor sedan så hittade jag ju en skinnjacka som jag ville ha, men jag köpte den inte. Sedan dess har jag haft konstant ångest över det, blandat med dåligt samvete över mig själv: vegetarian, passiv djurrättsaktivist, bär skinnjacka. Det skulle ju sopa bort all min trovärdighet på ett ögonblick! Och dessutom är jag faktiskt äcklad av tanken att gå omkring med ett dött djur på kroppen. Så döm om min förtjusning när jag igår, efter lite planlöst strollande på köpis i Valbo, gick på en Jacka i Fuskskinn i Min Storlek som Satt Bra och inte Kostade så mycket (ok, 600 spänn, men den andra kostade 800, så jag har ju sparat 200). Heja mig!
Det finns en grej som jag funderat rätt mycket på, och som gör mig ganska förbannad. det känns, för mig i alla fall, som att man som tjej bland en massa killar alltid måste ha dubbelt så mycket av allting för att bli betraktad som en jämlik inom rockmusiken. Som kille räcker det med att ha converse och kunna spela. Men som tjej måste man vara extremt bra på att spela, man måste ha attityd så det sprutar ut genom öronen, man måste supa dubbelt så mycket och vara dubbelt så påträngande som killarna. Jag; vegetarian, nykterist, mvgiallaämnenbarn, snäll, sjunger förutom rock även klassiskt... det känns verkligen svårt att bli accepterad sån. I alla fall av rocken. Att jag är en rätt duktig musiker och låtskrivare verkar inte spela någon som helst roll. Okej, jag spelar i och för sig pop/rock, men jag är lite tveksam till popfacket där alla tjejiga tjejer hamnar. Det är ju liksom viss skillnad på t.ex. The Sounds-Maja och Linda Bengtzing, även om bådas musik lite hårddraget kan klassas som pop. Vem av dem åtnjuter mest respekt inom musikbranschen?
Märkte att vi bara är typ tre tjejer bokade till Blowingroom. Samtliga går solo med kompband. Hm...
Apoteket har en produkt som heter Absolut torr. den utlovar snustorra armhålor i en vecka. Jag säger bara: ha ha HA!!!
i och för sig har jag bara haft det i en dag än, man kunde ta på det två dagar på raken enligt bruksanvisningen. Men ändå. HAHAHAHAHA!
Ni bloggläsare ska nu få stifta en ny bekantskap (hur många är ni? Tre eller så? Lämna gärna en kommentar om du läser det här så att jag vet. Som ni nog förstått så är jag tragiskt oteknisk, och har såklart inte hittat eventuell besöksräknarfunktion).
Drumroll... (för att få rätta känslan: http://www.youtube.com/watch?v=7OA65-4mCHs )
Låt mig få presentera....
Mannen (?)... Myten...
HATTEN!!!!
Jepp, jag har efter långt och träget sökande äntligen hittat Hatten. Min Heliga Hatt. O helga hatt! Den som min hatt rör, en mycket plågsam död dör! Jag lägger upp en bild på den sen. Den har förändrat hela mig totalt; jag känner mig mycket modigare med min Hatt. Jag är lite konstig... Ett annat nytt tillskott i familjen är min skinnjacka. Eller rättare sagt fuskskinnjacka. När jag var på Sugarplum I borlänge för några veckor sedan så hittade jag ju en skinnjacka som jag ville ha, men jag köpte den inte. Sedan dess har jag haft konstant ångest över det, blandat med dåligt samvete över mig själv: vegetarian, passiv djurrättsaktivist, bär skinnjacka. Det skulle ju sopa bort all min trovärdighet på ett ögonblick! Och dessutom är jag faktiskt äcklad av tanken att gå omkring med ett dött djur på kroppen. Så döm om min förtjusning när jag igår, efter lite planlöst strollande på köpis i Valbo, gick på en Jacka i Fuskskinn i Min Storlek som Satt Bra och inte Kostade så mycket (ok, 600 spänn, men den andra kostade 800, så jag har ju sparat 200). Heja mig!
Det finns en grej som jag funderat rätt mycket på, och som gör mig ganska förbannad. det känns, för mig i alla fall, som att man som tjej bland en massa killar alltid måste ha dubbelt så mycket av allting för att bli betraktad som en jämlik inom rockmusiken. Som kille räcker det med att ha converse och kunna spela. Men som tjej måste man vara extremt bra på att spela, man måste ha attityd så det sprutar ut genom öronen, man måste supa dubbelt så mycket och vara dubbelt så påträngande som killarna. Jag; vegetarian, nykterist, mvgiallaämnenbarn, snäll, sjunger förutom rock även klassiskt... det känns verkligen svårt att bli accepterad sån. I alla fall av rocken. Att jag är en rätt duktig musiker och låtskrivare verkar inte spela någon som helst roll. Okej, jag spelar i och för sig pop/rock, men jag är lite tveksam till popfacket där alla tjejiga tjejer hamnar. Det är ju liksom viss skillnad på t.ex. The Sounds-Maja och Linda Bengtzing, även om bådas musik lite hårddraget kan klassas som pop. Vem av dem åtnjuter mest respekt inom musikbranschen?
Märkte att vi bara är typ tre tjejer bokade till Blowingroom. Samtliga går solo med kompband. Hm...
Apoteket har en produkt som heter Absolut torr. den utlovar snustorra armhålor i en vecka. Jag säger bara: ha ha HA!!!
i och för sig har jag bara haft det i en dag än, man kunde ta på det två dagar på raken enligt bruksanvisningen. Men ändå. HAHAHAHAHA!
Per-favoriter och Idioterna I Midsomer
Det var ett tag sedan jag skrev nu, vet inte varför. Det har hänt en del, kan man väl säga. Bland annat detta:
1) Jag ska spela på Blowingroom Festival den 2a augusti. det ska bli sehr trevligt, håller på att be Lollo att fixa ett kompband just nu. Även HIP rock festival samt kanske, kanske skejtfestivalen i Avesta hinns med (har inte kollat med dem än, men deras program har en stoor brist på kvinnlig fägring).
2) Jag har varit på konsert med Sugarplum Fairy!!! Visserligen en 40-minuters akustisk konsert på Don't drink and drive-grej i Borlänge, men ändå! Jag fick massa trevliga kort, som jag kanske lägger upp här sen, samt lite kallprat med bandmedlemmarna efteråt. Min tygväska är numera en relik, då den pryds av fyra autografer (personerna som ägde tygpennan hade gått när jag fick tag på David, men det blir väl fler gånger antar jag).
3) Jag har gjort den oroväckande upptäckten att djävulen finns och jobbar med planering i Svenska Kyrkan. Någon annan förklaring finns inte till följande illdåd sprunget ur vansinnig, renodlad ondska: Daniels konfirmation var inte den 29:e juni som vi trodde, utan den 28:e. Samma dag som Sugarplum spelade på peace and Love. Samma dag som jag skulle gå och se dem! AWESGGHKJT/)GUIOÖJKCGHÄNLHIBJL!!!!! Så istället för att stå tryckt mot ett kravallstaket och skrika mig hes av ren lycka och eufori, tvingades jag genomlida två timmar i en kall obekväm kyrkbänk, och bevittna när min lillebror iklädd lucialinne hasade fram till altaret och käkade papper och drack alkoholfritt vin. Det blev ju inte precis bättre av att jag mycket väl kunde föreställa mig vad som försiggick på Shangri La-scenen i grannstaden. Nu när FRA-skiten gick igenom så kan man ju i alla fall använda dem till ädla ändamål: spåra upp skithögen som bestämde konfirmatuíonsdatum och spärra in honom i en ljudisolerad cell där han får lyssna på techno-samplingar av kända låtar. Värre straff finns inte.
4) Jag, David och Leo uppträdde på en trivselkväll i bruket för någon vecka sedan. Det var kul, fast det vet jag inte om arrangören tyckte. Av den enkla anledningen att jag avkrävde dem 1500 kronor i gage... Men vaddå, vi behöver alla pengar vi kan få! Både jag och Leo flyttar i höst, och David... är bara allmänt pank (eller inte nu längre då, men...). Vädret var inte riktigt på våran sida heller; visst, solen sken och sådär, men det blåste! Vilket inte är helt bra när man har låtar på åtta sidor och ingen bladvändare. Vi löste det med hjälp av följande: pianots notställ, två fristående notställ, klädnypor, gummisnoddar, tuggummi, nycklar och mobiltelefoner. Tuggummit användes för att kleta fast sista notbladet på pianot. Vi hoppas nu innerligt att Per inte märker något (det var nämligen hans piano)...
5) Familjen råkade se på ett avsnitt av Morden i Midsomer för några dar sedan. Vi kom gemensamt fram till att man måste vara en komplett idiot för att överhuvudtaget överväga att flytta dit. Stan måste ju ha högst dödssiffra sett i förhållande till antal invånare i hela Storbritannien! Fast det skriver de väl såklart inget om i turistbroschyrerna... Nej men såklart; det är ju en topphemlig statlig kampanj: avbefolka glesbygden! Man samlar landets största idioter på ett och samma ställe och så får de ha ihjäl varandra. Lysande!
6) Skolan är visserligen slut, men jag har setat och ruvat på en del godbitar sagda av Per på avslutningen. Dessa ska nu få se dagens ljus i...
Pers avslutningsprat
"Alltså, vi har egentligen inte tid att göra något med er efter avslutningen. Andra klasser åker ju ut och spelar brännboll, fast då blir det så himla trångt att varje klass har typ en kvadratmeter var att spela på. Sedan kan man ju åka ner till lillholmen och bada, men då måste man cykla och det är drygt"
- Per dissar efter-avslutningen-aktiviteter.
"Krocket är faktiskt en riktigt farlig sport; man springer omkring med en massa farliga klubbor och slår..."
"Det befrämjar elakheten i världen."
"Men det är inte det värsta! Set är bågarna, dem kan man snubbla på. Men framför allt så fastnar de i min gräsklippare hela tiden!"
- Per (1,3) och Björn (2) pratar krocket (inte heller någon lämplig efter-avslutningen-aktivitet, tydligen).
"Ett gäng trevliga militärer som gör bivack av alltihop!"
- Per använder nytt, roligt ord; bivack. Vet inte vad han egentligen pratade om, eller hur 17 han kom in på ämnet, men jaja...
"Den är glad och trevlig..."
"...sa otäckingen."
- Johan (1) kommenterar en låt, och Björn (2) är kvick. "Otäckingen" är något som Per och Björn haft väldigt roligt åt; de kallar Johan "Otäcka Elfström" eftersom han sjunger så otäcka låtar med de otäcka hårdrockspojkarna.
"Och Maria kommer att starta en tidning; Avesta Damtidning. Där får man läsa allt om sig själv som man inte visste. "
- Per om Marias framtid som förläggare.
"Jag vet! Då kan vi göra en metalversion av Nationalsången!"
"Nej."
"Vaddå, får man inte det i dagens samhälle eller?"
"Jo, i dagens samhälle får man. Men inte för mig, för det är fult."
- Per (2,4) tvärdissar Linus (1,3) kreativa avslutningslåtsförslag.
Jag kommer att sakna Per...
1) Jag ska spela på Blowingroom Festival den 2a augusti. det ska bli sehr trevligt, håller på att be Lollo att fixa ett kompband just nu. Även HIP rock festival samt kanske, kanske skejtfestivalen i Avesta hinns med (har inte kollat med dem än, men deras program har en stoor brist på kvinnlig fägring).
2) Jag har varit på konsert med Sugarplum Fairy!!! Visserligen en 40-minuters akustisk konsert på Don't drink and drive-grej i Borlänge, men ändå! Jag fick massa trevliga kort, som jag kanske lägger upp här sen, samt lite kallprat med bandmedlemmarna efteråt. Min tygväska är numera en relik, då den pryds av fyra autografer (personerna som ägde tygpennan hade gått när jag fick tag på David, men det blir väl fler gånger antar jag).
3) Jag har gjort den oroväckande upptäckten att djävulen finns och jobbar med planering i Svenska Kyrkan. Någon annan förklaring finns inte till följande illdåd sprunget ur vansinnig, renodlad ondska: Daniels konfirmation var inte den 29:e juni som vi trodde, utan den 28:e. Samma dag som Sugarplum spelade på peace and Love. Samma dag som jag skulle gå och se dem! AWESGGHKJT/)GUIOÖJKCGHÄNLHIBJL!!!!! Så istället för att stå tryckt mot ett kravallstaket och skrika mig hes av ren lycka och eufori, tvingades jag genomlida två timmar i en kall obekväm kyrkbänk, och bevittna när min lillebror iklädd lucialinne hasade fram till altaret och käkade papper och drack alkoholfritt vin. Det blev ju inte precis bättre av att jag mycket väl kunde föreställa mig vad som försiggick på Shangri La-scenen i grannstaden. Nu när FRA-skiten gick igenom så kan man ju i alla fall använda dem till ädla ändamål: spåra upp skithögen som bestämde konfirmatuíonsdatum och spärra in honom i en ljudisolerad cell där han får lyssna på techno-samplingar av kända låtar. Värre straff finns inte.
4) Jag, David och Leo uppträdde på en trivselkväll i bruket för någon vecka sedan. Det var kul, fast det vet jag inte om arrangören tyckte. Av den enkla anledningen att jag avkrävde dem 1500 kronor i gage... Men vaddå, vi behöver alla pengar vi kan få! Både jag och Leo flyttar i höst, och David... är bara allmänt pank (eller inte nu längre då, men...). Vädret var inte riktigt på våran sida heller; visst, solen sken och sådär, men det blåste! Vilket inte är helt bra när man har låtar på åtta sidor och ingen bladvändare. Vi löste det med hjälp av följande: pianots notställ, två fristående notställ, klädnypor, gummisnoddar, tuggummi, nycklar och mobiltelefoner. Tuggummit användes för att kleta fast sista notbladet på pianot. Vi hoppas nu innerligt att Per inte märker något (det var nämligen hans piano)...
5) Familjen råkade se på ett avsnitt av Morden i Midsomer för några dar sedan. Vi kom gemensamt fram till att man måste vara en komplett idiot för att överhuvudtaget överväga att flytta dit. Stan måste ju ha högst dödssiffra sett i förhållande till antal invånare i hela Storbritannien! Fast det skriver de väl såklart inget om i turistbroschyrerna... Nej men såklart; det är ju en topphemlig statlig kampanj: avbefolka glesbygden! Man samlar landets största idioter på ett och samma ställe och så får de ha ihjäl varandra. Lysande!
6) Skolan är visserligen slut, men jag har setat och ruvat på en del godbitar sagda av Per på avslutningen. Dessa ska nu få se dagens ljus i...
Pers avslutningsprat
"Alltså, vi har egentligen inte tid att göra något med er efter avslutningen. Andra klasser åker ju ut och spelar brännboll, fast då blir det så himla trångt att varje klass har typ en kvadratmeter var att spela på. Sedan kan man ju åka ner till lillholmen och bada, men då måste man cykla och det är drygt"
- Per dissar efter-avslutningen-aktiviteter.
"Krocket är faktiskt en riktigt farlig sport; man springer omkring med en massa farliga klubbor och slår..."
"Det befrämjar elakheten i världen."
"Men det är inte det värsta! Set är bågarna, dem kan man snubbla på. Men framför allt så fastnar de i min gräsklippare hela tiden!"
- Per (1,3) och Björn (2) pratar krocket (inte heller någon lämplig efter-avslutningen-aktivitet, tydligen).
"Ett gäng trevliga militärer som gör bivack av alltihop!"
- Per använder nytt, roligt ord; bivack. Vet inte vad han egentligen pratade om, eller hur 17 han kom in på ämnet, men jaja...
"Den är glad och trevlig..."
"...sa otäckingen."
- Johan (1) kommenterar en låt, och Björn (2) är kvick. "Otäckingen" är något som Per och Björn haft väldigt roligt åt; de kallar Johan "Otäcka Elfström" eftersom han sjunger så otäcka låtar med de otäcka hårdrockspojkarna.
"Och Maria kommer att starta en tidning; Avesta Damtidning. Där får man läsa allt om sig själv som man inte visste. "
- Per om Marias framtid som förläggare.
"Jag vet! Då kan vi göra en metalversion av Nationalsången!"
"Nej."
"Vaddå, får man inte det i dagens samhälle eller?"
"Jo, i dagens samhälle får man. Men inte för mig, för det är fult."
- Per (2,4) tvärdissar Linus (1,3) kreativa avslutningslåtsförslag.
Jag kommer att sakna Per...
