FairyNea

Ok, here's the deal: jag är nu ägare till http://www.sugarplumfanblogg.devote.se , en fanblogg om Sugarplum Fairy samt systerblogg till Saras http://www.mandodiaofanblogg.devote.se , den underbara Mando-bloggen! Så mina uppdateringar här kanske inte kommer lika ofta längre, för just nu prioriterar jag SpF-bloggen. Såklart blir det lite personliga saker där också, men...

Under veckan som gått har det kläckts en del roliga sägningar, givetvis rapporteras de här!

"Vad gör man med en sån här?"
*håller upp ett bröd*
- J tänker inte riktigt färdigt i matsalen.

"En sån där... bzz på golvet"
- Våran norska kompis vill säga dammsugare.

"Pannkakor och våfflor är typ lika som katter och fåglar! Båda lever och äter, men de är liksom inte samma!"
"Fåglar äter väl inte pannkakor?"
- Hört vid matbordet.

"Likheten mellan pannkakor och våfflor är som likheten mellan fåglar och katter. Inte som likheten mellan pannkakor och fåglar, alltså..."
- Hört vid matbordet 2

"Å, kan du hämta lite fil åt mej?"
"Nee..."
"Men jag hämtade ju kaffe åt dej igår!"
"Men det är ju inte lika, de är ungefär som våfflor och pannkakor!"
- Hört vid matbordet 3

"Hur många ägg?"
"Sex stycken... Men de får inte vara parfymerat!"
"Äggen?"
- Jag (1,3) ska gå och handla åt mormor (2). Hon leder samtalet vidare in på tvättmedel utan att jag riktigt hänger med...

"Pannbiff, korvbröd och remouladsås"
- Bidrag till tävlingen "Äckligaste Skolmaten Ever Awards". Får faktiskt erkänna att det slår mitt paradnummer Fiskblock med Dansk Ost på. Luktar skitilla.

Fick för övrigt glädjehicka i fredags när jag läste Falu Kuriren och fick veta att Sugarplum gör en akustisk spelning i Borlänge med signering efteråt, gratis och utan åldersgräns!!! Jag ska dit! vet inte riktigt hur än, dock... tåg eller buss antar jag, jag vet inte om jag missar något i skolan. men det skiter jag i, jag ska på spelning! Det blir tredje gången jag ser dem live! Och så kanske jag skaffar falsklegg/raggar upp dörrvakten/gömmer mig under ett bord när lokalen töms och sedan smiter fram lite snyggt när alla 18+ börjar komma... Får se. Rock'n'roll!

 Den enda bilden mamma fick på oss från Rock for Moc... Som synes var vädret inte det bästa, men scenen hade ju tak så det var lugnt för våran del. Jag är i mitten, ni ser min nya, snygga gitarr. Den är fruktansvärt härlig!

Kram!
//Nea

De senaste dagarna har nästan uteslutande gått åt till arrangering av låtar och bandrep, och jag kan nog bestämt lova att vi kommer att kicka some ass den 22:a! Vi har repat tre gånger, och hunnit med sex låtar. Två till i kväll, och sedan är det klart! Därefter blir det lite finslipning och sångstämmor som ska på (Simone kommer och lyssnar idag). Vi ska även försöka ta ett kort att skicka in till tidningen, även om jag är lite tveksam till hur det ska gå till rent praktiskt. Om hela bandet ska vara med på kortet, vem ska då hantera kameran? Det finns väl självutlösare i och för sig, men som sagt så är jag inte så speciellt teknisk. Men jag har faktiskt varit i närkontakt med självutlösande kameror tidigare, hör bara:

Klassen har varit i Sthlm och gått på diverse museer samt tittat på teater. Vi sitter i bussen på väg hem; det är mörkt, alla är trötta och jag och David är på vårat allra värsta humör (du vet det där humöret man är på när man precis sett en riktigt bra föreställning och nu är övertygad om att det är det man egentligen vill göra och att all livets visdom fanns inbäddad bland replikerna). Överenergisk plus dödstrött likamed ingen bra kombination. Vi leker lite med Davids kamera, men ser inte så mycket eftersom det är så mörkt i bussen. Mitt i ett skrattanfall till följd av ett högintelligent skämt råkar vi komma åt någon knapp och kameran blinkar till en gång. Vi tittar oförstående på den tekniska inrättningen men förstår inte vad som händer. kameran blinkar igen. Och igen. varje ljusblink är som ett mindre fyrverkeri, våra ögon är ju så ovana vid ljuset. Vi skrattar smått hysteriskt medan vi vrider och vänder på apparaturen; den fortsätter blinka. och helt plötsligt blir vi bländade av ett kraftfullt, vitt sken, ungefär som ett blixtnedslag. Jag skriker rätt ut av överraskning. Efter ljusskenet sänker sig mörkret. I ett ögonblick så tror jag att jag blivit blind. men sedan framträder långsamt synen av David, dubbelvikt i ett häftigt skrattanfall.

det var alltså självutlösaren det. Ibland önskar jag att det varit en bildserie på tio kort den knäppt. Det hade nog varit hyfsat spektakulärt...

När jag ändå är inne på bevingade anekdoter; här kommer en gammal goding från förra sommarens semester på Åland. Händelsen utspelar sig i vår bil, på en väg bredvid en åker och lite skog.
Samtidigt som vi åker förbi åkern börjar det lukta något alldeles fruktansvärt i bilen. Familjen kippar kollektivt efter luft, och jag säger dämpat:
"Eew, är det nån som har gödslat här?"

Men, ack så fel jag hade. Det visade sig nämligen att det var Daniel... som tagit av sig skorna.

I dem hade han ett par strumpor.

Som han använt i en hel vecka...

Bilfönstrena vevades ner så långt det gick, och så fort vi kom tillbaka till stugan förpassades dojjorna till trappan, där de sedan stod och utgjorde ett attraktivt utflyktsmål för traktens flugor... Jag är lite förundrad över hur man på fullt allvar kan använda samma strumpor i en hel vecka. Ursäkta, men usch!

Det var ett tag sedan jag skrev nu, vet inte varför. Det har hänt en del, kan man väl säga. Bland annat detta:

1) Jag ska spela på Blowingroom Festival den 2a augusti. det ska bli sehr trevligt, håller på att be Lollo att fixa ett kompband just nu. Även HIP rock festival samt kanske, kanske skejtfestivalen i Avesta hinns med (har inte kollat med dem än, men deras program har en stoor brist på kvinnlig fägring).

2) Jag har varit på konsert med Sugarplum Fairy!!! Visserligen en 40-minuters akustisk konsert på Don't drink and drive-grej i Borlänge, men ändå! Jag fick massa trevliga kort, som jag kanske lägger upp här sen, samt lite kallprat med bandmedlemmarna efteråt. Min tygväska är numera en relik, då den pryds av fyra autografer (personerna som ägde tygpennan hade gått när jag fick tag på David, men det blir väl fler gånger antar jag).

3) Jag har gjort den oroväckande upptäckten att djävulen finns och jobbar med planering i Svenska Kyrkan. Någon annan förklaring finns inte till följande illdåd sprunget ur vansinnig, renodlad ondska: Daniels konfirmation var inte den 29:e juni som vi trodde, utan den 28:e. Samma dag som Sugarplum spelade på peace and Love. Samma dag som jag skulle gå och se dem! AWESGGHKJT/)GUIOÖJKCGHÄNLHIBJL!!!!! Så istället för att stå tryckt mot ett kravallstaket och skrika mig hes av ren lycka och eufori, tvingades jag genomlida två timmar i en kall obekväm kyrkbänk, och bevittna när min lillebror iklädd lucialinne hasade fram till altaret och käkade papper och drack alkoholfritt vin. Det blev ju inte precis bättre av att jag mycket väl kunde föreställa mig vad som försiggick på Shangri La-scenen i grannstaden. Nu när FRA-skiten gick igenom så kan man ju i alla fall använda dem till ädla ändamål: spåra upp skithögen som bestämde konfirmatuíonsdatum och spärra in honom i en ljudisolerad cell där han får lyssna på techno-samplingar av kända låtar. Värre straff finns inte.

4) Jag, David och Leo uppträdde på en trivselkväll i bruket för någon vecka sedan. Det var kul, fast det vet jag inte om arrangören tyckte. Av den enkla anledningen att jag avkrävde dem 1500 kronor i gage... Men vaddå, vi behöver alla pengar vi kan få! Både jag och Leo flyttar i höst, och David... är bara allmänt pank (eller inte nu längre då, men...). Vädret var inte riktigt på våran sida heller; visst, solen sken och sådär, men det blåste! Vilket inte är helt bra när man har låtar på åtta sidor och ingen bladvändare. Vi löste det med hjälp av följande: pianots notställ, två fristående notställ, klädnypor, gummisnoddar, tuggummi, nycklar och mobiltelefoner. Tuggummit användes för att kleta fast sista notbladet på pianot. Vi hoppas nu innerligt att Per inte märker något (det var nämligen hans piano)...

5) Familjen råkade se på ett avsnitt av Morden i Midsomer för några dar sedan. Vi kom gemensamt fram till att man måste vara en komplett idiot för att överhuvudtaget överväga att flytta dit. Stan måste ju ha högst dödssiffra sett i förhållande till antal invånare i hela Storbritannien! Fast det skriver de väl såklart inget om i turistbroschyrerna... Nej men såklart; det är ju en topphemlig statlig kampanj: avbefolka glesbygden! Man samlar landets största idioter på ett och samma ställe och så får de ha ihjäl varandra. Lysande!

6) Skolan är visserligen slut, men jag har setat och ruvat på en del godbitar sagda av Per på avslutningen. Dessa ska nu få se dagens ljus i...

Pers avslutningsprat

"Alltså, vi har egentligen inte tid att göra något med er efter avslutningen. Andra klasser åker ju ut och spelar brännboll, fast då blir det så himla trångt att varje klass har typ en kvadratmeter var att spela på. Sedan kan man ju åka ner till lillholmen och bada, men då måste man cykla och det är drygt"
- Per dissar efter-avslutningen-aktiviteter.

"Krocket är faktiskt en riktigt farlig sport; man springer omkring med en massa farliga klubbor och slår..."
 "Det befrämjar elakheten i världen."
"Men det är inte det värsta! Set är bågarna, dem kan man snubbla på. Men framför allt så fastnar de i min gräsklippare hela tiden!"
- Per (1,3) och Björn (2) pratar krocket (inte heller någon lämplig efter-avslutningen-aktivitet, tydligen).

"Ett gäng trevliga militärer som gör bivack av alltihop!"
- Per använder nytt, roligt ord; bivack. Vet inte vad han egentligen pratade om, eller hur 17 han kom in på ämnet, men jaja...

"Den är glad och trevlig..."
"...sa otäckingen."
- Johan (1) kommenterar en låt, och Björn (2) är kvick. "Otäckingen" är något som Per och Björn haft väldigt roligt åt; de kallar Johan "Otäcka Elfström" eftersom han sjunger så otäcka låtar med de otäcka hårdrockspojkarna.

"Och Maria kommer att starta en tidning; Avesta Damtidning. Där får man läsa allt om sig själv som man inte visste. "
- Per om Marias framtid som förläggare.

"Jag vet! Då kan vi göra en metalversion av Nationalsången!"
"Nej."
"Vaddå, får man inte det i dagens samhälle eller?"
"Jo, i dagens samhälle får man. Men inte för mig, för det är fult."
- Per (2,4) tvärdissar Linus (1,3) kreativa avslutningslåtsförslag.

Jag kommer att sakna Per...

Åh, gud, jag är så frustrerad! Jag satt och jobbade med min myspace typ hela dagen idag; lyckades lista ut hur man fixar ett tema och sådär, lade upp en låt och lite text... Men innan jag var klar var det nära att datorn rök (dock inte lika nära som på datakunskapen för några veckor sedan...). Datorer har kommit till enbart för att jävlas med den tekniskt handikappade delen av befolkningen. Och jag kan nog påstå att jag tillhör den... Apropå datorer så stötte vi på ett tangentbord häromdan. Pira trodde att det var trasigt och sa åt oss att kasta det. Det gjorde vi. Men sen tog vi upp det ur soptunnan igen! Felet visade sig vara enkelt; en av de där små metallgrejerna i kontakten hade blivit sned. Så det var bara att böja tillbaka den, och nu har vi ett fullt fungerande tangentbord, tror vi... vi har iofs inte testat det än. Funkar det inte så ska vi filma när jag trashar det. Det känns som en bra hämnd på allt som tekniken orsakat mig.

Igår kom David och jobbade lite (vi låg nere i bänkgården och glesade olika former av växtlighet nedklämd i kruka), och under en cykeltur hem från en middag hos ett par kompisar till mamma och pappa kläckte han följande, som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt...

*Rätar till sig på cykelsadeln, ser allmänt obekväm ut*
"Asså mina kalsippor sitter jättejobbigt!"
"Eeh... kalsippor? Borde det inte heta kalsipper, om det nu måste heta nåt sånt alls?"
"Nej... fast egentligen är det ju bara en, det borde heta kalsippa!"
- David (1,2,4) och jag (3). Enligt mig var detta ett synnerligen obehagligt ord redan från början (det låter lite som om han förvarar en viss typ av vårblomma i sina underkläder...) och borde inte heta något av ovanstående alternativ alls. Så det så! Vik hädan, onda kalsippa! (jag ryser bara jag skriver det...)

För övrigt så planerar vi att, någon dag när vi har tråkigt, testa en teori som vi funderat över länge (inte sojakorvsteorin, dock, då måste vi vänta på att en meteorit slår ner); nämligen om det går att stoppa armsvett med hjälp av tejp. Jag lider av irriterande svettningar under armarna, och det verkar som om det skulle ta livet av tillverkarna att göra en deo som fungerar. Nu har de gjort en hel uppsjö av sådana som inte fungerar, så man tycker ju att de borde ha listat ut vad som är fel, men nejdå! Så nu ska vi helt enkelt tejpa för utsläppen och se vad som händer.

Företag som söker testkanin för deodorant, se hit! Jag är ett av de hopplösa fall som hitintills fallit mellan stolarna och aldrig fått den behandling jag behöver. Nu erbjuder jag mig till forskningen för att hjälpa andra i samma situation (men framförallt mig själv...) Funkar det på mig funkar det på alla!

I morse vaknade jag, gjorde mig i ordning... och kom ihåg att vi hade sovmorgon. Suck. Detta tyckte bland andra Daniel var mycket underhållande. Jag var morgonen i till ära iklädd en för stor, säckig munktröja, en kort, svart veckad kjol samt morgontofflor; vilket var väldigt roligt när Daniels kompis Pontus ringde på. Undrar förresten vad som skulle hända om en modebloggare lade ut en bild på sig själv i den munderingen och kallat det för "dagens outfit". Vad är det för intressant med såna spalter, förresten? jaha, idag har hon på sig ett par höga jeans, ett linne och en scarf. precis som igår. Kul. Exakt vad är det för kul med det? Det är ju så pinsamt tydligt att de bara vill få sin egen "goda stil" bekräftad!

I vilket fall: pappa såg min sovmorgon som ett utmärkt tillfälle att få mitt rum städat. Det har liksom börjat gro igen lite smått. Klädhögen jag skulle konfronera var typ en meter hög... Men jag klarade mig med livet i behåll, även om det var knappt. Det enda som var lite äckligt var när jag hiottade en spindel lika stor som övre delen av min tumme... Den har alltså bott i min klädhög. Jag mosade den med ett papper, men jag vågade inte skrapa upp den för så fort jag rörde vid pappret så kände jag den gigantiska spindelklumpen... Gud så vidrigt!

Vi spelade igenom programmet inför Åvestadalsbesöket på måndag; det blev löite för långt, vilket fick Per att kasta masken och visa sitt rätta jag.

"Rättvist? Det är inte frågan om vad som är rättvist, det är frågan om vad jag tycker!"
- Pär blir trött på allt tjat.

David sa en skitkul grej idag i matsalen, men ingen av oss kommer ihåg vad det var. Synd, för det var kul. Förutom den plötsliga minnesförlusten så har David även råkat ut för lite annat skumt idag. Han stod utanför tjejtoan och väntade på mig, då tanten med kundvagnen som jobbar på svenskaavdelningen kom fram till honom, stälde sig framför honom, spände ögonen i honom och frågade:

"How deep is the sea?"

"???" svarade David.

"How deep is the sea?" frågade tanten igen. När David inte lyckades klämma fram ett tillfredställande svar (faktiskt inget svar alls), så gick tanten en bit. Sedan vände hon sig om och sa:

"Du förstog väl varför jag frågade?"

Det visade sig förhålla sig som så att det på ryggen på Davids skjorta fanns ett stort tryck: "Deep sea". Att han inte tänkte på det!? Innan han förklarade lösningen för mig trodde jag allvarligt att tanten hade nåt fel i huvvet. Eller att det var nån sån här djup poetgrej, typ som i "döda poeters sällskap"; att hon gick runt och ställde en massa mysko frågor och väntade sig att eleverna skulle få en uppenbarelse och börja tala i tungor eller nåt... Konstigt.

Herregud, det här trodde jag inte om mig själv! Jag har börjat på, och gjort klart, GYMPAPAPPERENA! Har jag ingen stolthet alls i kroppen??? jag förstår mig inte på mig själv. I och för sig så gjorde jag väl inte direkt det bästa jag kunde, och illustrationerna av stretchingövningarna höll långt ifrån min normala konstnärliga standard... De blev faktiskt väldigt, väldigt fula. Jag ska lämna in det mesta till Monica imorgon, det här känns som ett nederlag, BUHU!!!

Hade sista flöjtlektionen för terminen idag; vi spelade en massa roliga duetter avista och en av dem lät fruktansvärt, men det var meningen. Men jag kunde knappt hålla mig för skratt, så vidrigt bra lät det! Jag lyckades få tag på noterna på Gabriellas sång i Bess-dur, så nu slipper vi transponera den för hand. Vi har den en sekund för lågt, och den går inte att sjunga så.
Annan kul grej på lektionen; Ända sen jag började på flöjt (nästan i alla fall) så har krister tjatat på mej om att jag borde dricka kaffe. Jag har vägrat bestämt, i flera år, men jag tänkte att nu är det sista lektionen, och då ska jag fanimej dricka kaffe! Och det gjorde jag, hurra för mig! Det var inte speciellt gott, och jag var tvungen att skölja ner smaken med två after eight sen (ur kartongen jag gett krister i present).

"Var det gott då?"
"Nej, inte precis... jag lånar en after eight av dig, jag står inte ut med smaken!"
"Visst"
"...*mumlar* jag tar två..."
- Jag (2,4) har druckit kaffe och Krister (1,3) är nyfiken. jag snattar hans godis...

"Alltså, utan våran ryggmärg så hade vi typ setat såhär! *lutar sig framåt*"
"Men... kallas inte det för larver?"
- Anna (1) är duktig på kroppen, det är inte David (2). Eller så satt han bara och tänkte på något annat.

"Det här är en väldigt fin kostymfilm, fast mer en tjejfilm. Det är alltså ingen killfilm, det vill säga inte så mycket blod, våld och sex!"
-Jessica (engelskalärare) kommenterar filmen "stolthet och fördom"

"Där ser ni killar vad vi tjejer utsätter oss för för att vara snygga inför er! Att noppa ögonbrynen är ingen smärtfri historia direkt, och för att inte tala om att vaxa benen!"
"A, jag vet, det gör jätteont att noppa ögonbrynen!"
-Jessica (1) kommenterar balförberedelser på filmen, och Linus (2) avslöjar kanske lite mer än vad han tänkt sig...

Ja, då kanske jag spelar på avestafestivalen på fredag... och sedan nationaldagen i avesta och horndal (piccolaproblemet är på väg att vinna en lösning; det gick tydligen att låna via sjövik)

Åh, gud, msn är stressande! Det är ju jättekul att man kan ta upp kontakten med gamla kompisar och sådär, men när man blir bombad av typ 15 pers på en gång som alla undrar hur man mår, ja, det är lite småjobbigt. Suck, det var bättre på kilskriftens tid... Skrivmaskiner funkar väl också kanske, men det börjar bli lite för mycket teknik involverat redan där...

Kram!

Jösses, det känns jobbigare att lämna musikskolan än vad jag trodde. Är fortfarande ganska nedstämd över det, så det är skönt att vara i skolan och ha lite kul. föutom detta allestädes närvarande hägrande IGt i idrott och hälsa så är allt helt okej där; naturkunskapsprovet gick bättre än jag trodde med tanke på att jag började läsa på i bilen från falun i går kväll. Svenskan var bra; tydligen behöver jag inte läsa en tredje termin om jag inte vill, jag har redan MVG. Nice! fast jag kommer nog att vara med på de lektionerna i alla fall i falun, för jag gillar verkligen att skriva. Musiken var bra; roliga låtar spelades upp. i stridens hetta (en av många) råkade jag ge David ett bitch slap, och sedan var vi givetvis igång ;) Min högra kind känns inte riktigt som den brukar, han har väldigt bra teknik... Johan råkade spilla vatten på David på KuHi:n, han fick ligga på knä på golvet och torka upp =P Det gick bra på repet med bandet också; vi kanske ska spela några låtar på Avestafestivalen innan prisutdelningen i karnevalsloppet...

Var i falun i går och var med på sånglektioner och så, mysigt. var och kollade på lägenheter också; hittade två stycken, det blir någon av dem. En av dem bor en tjej i nu, den var ganska liten men jag blev helt förälskad! Den var jättemysig! Den andra blir säkert också bra med lite modifikationer; det var nästan en överdos av broderade bonader och gamla kuddar med turistmotiv... Så om man byter ut tapeterna, gardinerna, mattan, överkastet, byrån, skrivbordsstolen m.m. så blir det nog rätt mysigt... Det kommer att kosta en förmögenhet...

Hm, har märkt att när jag är på dåligt humör så lyssnar jag mycket på indierock. I höstas under Det Stora Vintermörkret som infinner sig varje år knarkade jag Timo Räisänen. Jag antar att det är något med den där lite osäkra, skälvande, känslosamma rösten i kombination med att det är en kille som sjunger som gör att jag verkligen tar det till mig. Det finns så mycket machokillar nu, det är lite synd. Känslor, kom fram! när jag är på bättre humör är det uteslutande Sugarplum Fairy som gäller. Lite mer energi sådär. fast jag har funderat på om det egentligen är så nyttigt att lyssna på depp-musik när man är lite nere; är det man själv som påverkar valet av musik, eller är det musiken som påverkar en själv? Vore det inte i såna fall bättre att lyssna på jätteglad musik när man är ledsen? Fast det är ju inte så (jätteglad) man känner sig då... mysko.

i vilket fall: dagens citat! Yay!

"Ja, fast det måste göras av en fackman..."
"Äh, fuckman!"
-Jag (1) om tapetsering av lägenheter, David (2) tvärdissar.

"Gammapartiklar stoppas av atom... batong... betong..."
-David pratar radioaktiv strålning inför Nk-prov.

"Vad skrev du på 'biocider'?"
"Typ cider gjord på ekologiskt odlade råvaror."
"Jag skrev att det var en sorts fisk.... hade ingen aning!"
- Maria (1,3) har spörsmål angående ovan nämnda prov. Jag (2) svarar efter bästa förmåga, men jag är inte säker på att mitt svar är rätt heller. har aldrig stött på begreppet förut...

"Amy Diamond är sexig!"
-D. säger mycket konstigt. Han vill speciellt påpeka att han inte menade det. Och jag tror honom.

Kastrullunderlägg!
/Linnéa

Idag hade musikskolan sin årliga vårkonsert. Har inte tänkt så mycket på den förut, men nu när jag insett att denna kanske blir min sista så känns allt mycket större. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... I alla fall så gick det bra. Jag spelade med rocktåget (blåsorkestern, fick noterna precis när vi skulle upp), sjöng med kören (spelade flöjt på Scarborough Fair, det gick bra) och sjöng en duett med Leo; All I ask of you. Pappa skulle filma den, men eftersom vår vhs-kamera är en raritet från sent 1700-tal, så lade såklart batteriet av i mitten. Synd, för det är där den finaste delen av låten kommer... Duetten i sig gick i alla fall bra.
Ett inslag i vårkonserten var stipendieutdelning; musikskolans stipendie, som man bara kan få när man går i trean. Men så, när alla hade fått sina blommor och kuvert, så hoppade Krister (min flöjtlärare sedan trean) upp på scenen och tog mikrofonen.
"Det här är en liten kupp. Kan Linnéa Nygren komma upp på scenen?"
Då var det nära att jag började gråta. Tack, tack, TACK, Krister! Så jag kom upp och han berättade för alla att jag kommit in på konservatoriet och skulle flytta till hösten, och att jag tyvärr inte kunde få stipendiet eftersom jag inte går i trean, men att jag skulle få något annat i stället. Och så fick jag blommor och ett paket. Yay! Paketet visade sig sedan innehålla en röd tårtspade, formad som en sån där skotte-hund (den där i Aristocats, ni vet?). Den kommer självklart att få hedersplats i mitt nya kök. Jag tror att den heter Bosse, förresten.

Ja, så var det ju filmkvällen då. Det blev en lyckad tillställning. Vi såg på Meet the Spartans, Cloverfield (jag ska aldrig mer sätta min fot i en stad. Jag ska bo i en kamouflerad moss-koja i skogen) och Shrek den tredje, samt föråt oss på chips och andra nyttigheter. Vi spelade även kubb, killarna mot tjejerna, vilket gick sådär. Pojkarna vann, men vi fick extrapoäng, för jag lyckades, genom att kasta en pinne, ha av en av kantpinnarna! Det blev ett fint snitt som vilken florist som helst skulle ha varit stolt över. Vi spelade bara en omgång, sen tröttnade vi och gick in. Som utlovats följer här nu ett antal citat av humoristisk karaktär, samtliga yttrade igår kväll.

"...men ta fjärrisen då!"
"Fjärrisen? Det låter grymt 90-tal!"
"Vad ska man säga då?"
"Fjärrkontrollen!"
- David (1,3) ropar ut order som jag (2,4) inte kan låta bli att hacka på.

"Kan du sätta på bakhögtalarna?"
-Mer David. Fri tolkning.

"Gå i krig mot persiennerna..."
"...och ni kommer att dö!"
Johan (1) och David (2) ändrar repliker i Meet the Spartans. Persier och persienner verkade dock bjuda på likvärdigt motstånd, så spartanerna vann. Tror jag, jag minns inte riktigt...

"Han röck ju bort naveln!"
-Emil när kung Xerxes rycker bort en piercing så att hela bröstvårtan åker med.

"Vi tar Brooklynbron!"
"Visst, en bro. DÅLIG IDÈ!"
"Men de är ju på en ö! Hur ska de ta sig därifrån annars?"
"De ska gräva en tunnel under kanalen med små skedar, såklart!"
-Människor i filmen Cloverfield (1) ska fly från ett monster som havererar Manhattan genom att springa över en bro. Detta anser jag (2,4) vara en mycket korkad idé, och lyckas leverera ett oslagbart alternativ då Johan ställer sig frågande till hur de i sådana fall skulle kunna ta sig iväg från en ö istället.

"Men, i LotR, han som *väääs*"
"Honmonstret?"
"Balrogen?"
"Voldemort?"
"Men det är ju Harry Potter, pucko!"
"Men han... vad heter han?"
- C. vill säga Gollum men kommer inte på namnet, vi andra gissar tappert.

"De är tagna av civilister!"
"De är tagna av militären!"
"De är tagna av cellister!"
-Emil (1) menar fel, David (2) rättar och jag (3) tycker att Emils var roligare.

"Danstjejer-moment!"
-David om såna där ställen i filmer då alla danstjejer i klassen skulle lägga huvudet på sned och säga "ååååh!"

"Jag ska bara sätta på trädgårdsdammen."
"Åh, nu kommer den!"
-David (1) ska göra något med trädgårdsdammen, och Johan (2) blir förtjust när den börjar spruta vatten.

"Aj fan vad varmt!"
"Brukar vara så med värmeljus..."
-David (1) bränner sig och jag (2) påpekar.

Så, det var det. Nu ska jag sätta mig framför TVn och knapra ostriskakor och vara allmänt deppig. Jag blir sån efter konserter... Och i morgon bär det av till Falun för en titt på skolan och på en eventuell framtida bostad.

Ciao!

Idag har vi egentligen fyra lektioner: I-val (foto), Musik, Matte och Idrott. Men matten var inställd för Ulla skulle bort, och David charmade Monica så att hon ställde in gympalektionen. Han sa att han drömt om henne, och att hon satt upp honom överst på sin lista över favoritelever. David är hänsynslös när det kommer till att flirta med lärare.
Då var det alltså bara foto och musik kvar. På fotot brände jag över några bilder på en skiva. Sedan hade jag inget mer att göra och gick. Musiken på fredagar är en ganska slapp historia: vi har fri spelning hela dagen. Det var bara den lilla detaljen att Emil (trummis) hade åkt hem, så vi kunde inte göra någonting. det kändes faktiskt ganska meningslöst att ha åkt till skolan över huvud taget.

Blev dock lite gladare när vi plötsligt upptäckte att någon pratade i förstärkaren till en av gitarrerna. Vi höjde volymen och gick runt i rummet med gitarren för att hitta bästa mottagningen. Det visade sig att vi stod och tjuvlyssnade på ett lärarkollegium (förmodligen genom hörselslingan). Blev lite besvikna, vi hade hoppats på polisradion eller något annat coolt. Lärarkollegiumet var väldigt tråkigt, bara en massa tjafs om papper och fotograferingar. Inga som helst planer på att kapa skolans bankkonto eller spränga den i luften eller så. Fast om vi någon gång skulle misstänka att lärarna har nåt fuffens för sig, då vet vi vilken frekvens vi ska ratta in! So watch out!

I kväll är det filmkväll hemma hos David. Vi ska efter bästa förmåga tillaga tacos, sedan ska vi intaga rätten framför TV:n och någon lämplig film. Ska bli skitkul, ska ta med ett block och skriva upp allt konstigt folk säger. Det lär bli en del citat i morgon. Apropå citat så kom jag på att jag har några gamla klassiker som ännu inte spridits i etern. Här kommer de!

"Här kommer jag som en sittande missil och flyger in i armens håla"
-Gissa vem? David, såklart. Denna klassiker kom till i trappan utanför sal tre i nian.

"Kvastmoppar"
-David pratar Harry Potter

"Jag vill inte lägga dasken i såsen!"
-David vill inte lägga gaffeln i såsen.

"Trötta humoristers riksförbund"
-jag angående "dasken i såsen"

"Aj! Mitt rövben! Jag menar revben!"
-David har ont någonstans men kan inte bestämma sig för var.

"Latinska"
-Jag behöver inte ens skriva vem som yttrade detta...

"*namn på lärare*... Hennes huvud vill jag spika upp på en pinne!"
-Maria ger utlopp för sina mörka sidor.

"Men hur kan ni låta de jävlarna stå här och hjärntvätta oss?!"
"Ja, man kan ju undra... De har tagit ett bort av oss också..."
"Nä nu jävlar, det var droppen. De inte bara hjärntvättar oss, nu snor de våra bord också!!!"
-Maria (1) är arg på att MUF står ute i hallen och värvar medlemmar och sprider sina tvivelaktiga läror. Försynt lärare (2) nämner att de snott ett bort från bilden, och då är måttet rågat för mig (3).

I morgon är det vårkonsert med Musikskolan. Ska bli lite sorgligt med tanke på att jag slutar där snart, men jag får i alla fall göra en hel del: Jag ska sjunga med kören, spela flöjt till en körlåt, sjunga en duett (All I ask of you) och kanske spela med blåsorkestern. Så det känns i alla fall som ett värdigt avslut. Nä, usch så ledsamt det där lät. Typ som om jag ska dö snart eller nåt...

Aja, nu ska jag iväg på filmkväll. Rapport kommer.

(2008-05-13)


Sjöng på sopplunch i dag i församlingshemmet tillsammans med Sebastian. 500 spänn var betalningen, samt 500 för en tidigare gång. Hehe! Vi spelade en mix av sommarsånger och Beatles, och jag hade plockat fram världens bästa sommarsång: vals om sommaren. Den går som följer:

Nu är den förbannade sommarn här
en obeskrivlig plåga
svettig och dammig och sur och tvär
torteras jag av sol
Hur sommarn kan vara så populär
det är för mig en fråga
jag pustar och flåsar med stort besvär
bland sippor och viol

Fan vad jag plågas och lider
huden är rödbränd och svider
svedan är värst bak på ryggen
när solen går bort kommer myggen
om dagarna får jag visiter
av småkryp som stinger och biter
spyflugor humlor och bromsar och myror och getingar

törsten är olidlig ölet ljumt
och maten står och surnar
sommarn som skalderna jämt berömt
får gärna bli till höst
blekfeta kärringar på var strand 
blir gnälliga och sura
på ungar som bråkar och kastar sand
och spiller saft och glass

vi badar i avloppsbrunt vatten
får maskrosor uti rabatten
luften den stinker av tjära
vad mer kan Karl Anton begära
om jag ligger i solen och lurar
väcks jag av åska och skurar
drömmen vi drömde om sommarn i vintras
var allt för falsk

Härlig va? Speciellt delen om de blekfeta tanterna, just med tanke på att 80% av hela publiken var just tanter. Vi bytte ut det mot blekfeta människor, men jag höll på att garva hela tiden för jag satt ju bara och tänkte på tanterna hela tiden.

För övrigt så har vi upptäckt att David egentligen är en vandrande citatmaskin. Här kommer några av Davids Bästa från de senaste dagarna:

"Kreissit weischen!"
(Ska försöka säga krissituation med engelsk brytning)

"Jag ska bli sån där mjölkplast"
(exakt vad han menade med det kommer jag faktiskt inte ihåg)

"Akromtaft!"
(atomkraft)

"Skavat med äl"
(stavat med Ä... angående om huruvida mannen, myten Pär stavar sitt namn med e eller ä)

David är en mycket underhållande person. Jag har skrivit ned en massa konstiga sägningar på insidan av mitt femämnesblock, men det ligger i skolan nu.

I morgon är det skoljoggen... tillåt mig att spy! Jag trodde att man blev av med skiten när man gick ut grundskolan, men nehe då! Undrar egentligen vad som är vitsen med skoljoggen. De som tränar någonting gör det ju redan. De som inte tränar känner sig ju knappast sporrade att börja göra det efter att ha blivit utsläpade i skogen i regn, fem plusgrader och skoskav. Skoljoggen har varit en mycket effektiv grogrund för mitt genuina hat gentemot jogging. "Men man kan ju vinna fina priser!" säger gympalärarna... jo tjena! De vet previs lika bra som vi att de sex priser som finns kommer att vinnas av folk från skollagen. Vi vanliga gympaateister har inte en chans på dem. Vi planerar i vilket fall att ta med oss matsäck och en filt och sätta oss i spåret och betrakta alla stackars joggare. Ska bli mysigt!

(2008-04-23)

Okej, brevet är postat. jag är nu elev på musikkonservatoriet i falun. Tills vidare, i alla fall. Jag ska ringa dit i morgon och prata, och kanske få numret till någon av sångeleverna som går där nu. Jag har resonerat som så att det är enklare att tacka ja nu, och sedan tacka nej om det skulle vara så, än att tacka nej nu och sedan upptäcka att jag nog skulle ha velat gå där i alla fall. Pratade långt samtal med min sånglärare i dag, det känns bättre nu; hon säger att hon står bakom mig till hundratio procent vad jag än väljer. Och trots att jag bara haft henne i ett år så kommer hon alltid att vara min första sånglärare och guru. Så det så.

För övrigt så knallar det och går. I morgon är det solistafton i pingstkyrkan, jag ska spela några mystiska duetter med min spellärare, och så ska jag ut och käka (förmodligen pizza) med David. Räkna med rapport om konstiga citat.

Igår och idag har vi övat vårsånger i skolan. Det är grymt underhållande att se killarna i klassen haspla ur sig strofer om diverse vårfåglar, ljumma vindar och sköna Maj. Fast det låter faktiskt rätt bra; de flesta kan ju sjunga! men de är tydligen för fega för att sjunga solo... Jag, Maria och Heather får klara oss bäst vi vill, men det funkar. Tog Sköna Maj helt avista igår, med en altstämma till. Lärde mig Uti Vårsolens Sken på en kvart. Och vem kan inte Vintern Rasat? Pers beskrivning av denna typ av sånger var "sånger som ofta framförs av män och kvinnor i övre medelåldern vid någon form av majbrasetillställning. Fast i regel så hör man aldrig vad de sjunger; man ser bara på körledaren när de börjar och slutar". (Jag kommer faktiskt att sakna den trötte, men ändå älskvärde, Per). Det roliga är att jag vid flera tillfällen blivit uppraggad på plats av just dessa sångare i övre medelåldern för att vara med och förstärka sopranstämman. Oftast har jag aldrig hört låtarna förut, och oftast går det bra. Men det är väl kanske inte speciellt creddigt att stå och yla om lärkor och furor och grejer på någon provisorisk scen tillsammans med PRO. men det är säkert musikaliskt utvecklande, så jag klagar inte.

"Hela Sverige var svart-vitt förutom Skåne, för dom hade potatis"
Logiskt resonemang a'la David. Såklart.

Är för övrigt lite irriterad på svenskaundervisningen. Nästa vecka ska vi ha prov i gramatik, men jag förstår helt enkelt inte vitsen med det! Okej, det är väl bra att kunna när man lär sig främmande språk, men det handlar väl oftast om det mest elementära. Om någon kommer till mg och säger att man inte kan ha två supinumformer efter varandra kommer jag bara gapa som en fågelholk. Fick ett exempel av min svenskalärare som lät helt sjukt, det hördes ju direkt att man inte kan skriva så. jag tror att det var "haft gjort" efter varandra. men hallå? Det hörs ju hur dumt det låter! Samma sak när hon kände sig tvingad att gå igenom när man skulle använda "de" och "dem". Men det är väl för bövelen självklart att man inte kan skriva "Dem sa att..." eller "jag såg de..." DET HÖRS JU!!!

Vad är supinum förresten? Har för mig at det är ett annat ord för perfekt, ett ord jag förstår, men är inte helt säker. Varför måste de byta namn på allt hela tiden???

(2008-04-17)


Har inte skrivit på ett tag nu, men har haft fullt upp. Och, egentligen, vad spelar det för roll? Det är ju ingen som läser i alla fall... Har inte kommit ett steg närmare hur jag ska göra med skolan, tror jag, kanske ska dit och kolla på måndag. Hjälp...

Idag på bussen på väg hem från skolan tog David återigen fram sin fruktade 865 (eller nåt) roliga historier. Bestämde mig för att i alla fall försöka lyssna, det skulle ju kunna gömma sig sågra godbitar där? Det blev dock en rätt så förvirrad historia: här följer ett axplock av konstigheter.

D: *läser* Jag hörde att Gösta har blivit ännu extremare i sin spårvagnsvägran. Nu vägrar han att ha sparbössa!
Jag & Anna: va?
D: vaddå, vad sa jag?
J: "Spårvagnsvägran". Vad är det för nåt? jag fattar inte.
D: Eh, oj då, det stod vapenvägran.

D: *läser* "Värst vad du ser ut att vara nere då! Är det något som fattas dig?" "Ja; min fru, min revisor och en miljö"
J&A: ???
D: Miljon var det ja...

Ja, hu då.

Dagen har för övrigt varit rätt soft: nationellt prov i engelska på morgonen; uppsatsskrivning, inga problem. Musik, en tur ner till Bullen (vårat stammisfik), data samt Engelska. Under sistnämnda lektionen börjades det med muntliga nationella prov, så typ hela klassen lämnades ensam i klassrummet. Vi ägnade oss åt följande:

- Arbete (några stycken i alla fall)
- Prat
- Ritande av käcka karikatyrer på tavlan
- Vrål ut genom fönstret efter vår mattelärare (vi hade prov för några dagar sedan och alla ville veta hur det gått)
- Utestängning av Bass som obetänksamt klättrat ut genom fönstret

(2008-04-11)

Herregud. Jag kom in på Musikkonservatoriet. Jävlar, jag kom in!!! Vad ska jag göra?
Dessa bryderier har präglat min eftermiddag, allt efter att jag öppnat brevet och läst: "Vi har glädjen att meddela att Du antagits som elev". Först trodde jag att jag läst fel... Borde det inte stå ett "inte" där någonstans? Borde det väl? Men nej. Vad ska jag göra? VAD SKA JAG GÖRA???

Igår var det min första dag i skolan efter förkylningen. Eller, jag var fortfarande förkyld, men inte tillräckligt för att få vara hemma, tydligen. Gick och bet mig i läppen hela dagen och försökte hålla käft, men det är en utmaning i stil med att ta på en bengalisk tiger en liten tröja om man heter Linnéa. Helt värdelöst. Sjöng i alla fall, pratade på som en tok och mådde inte helt fräscht efteråt. Men, men. Åkte hem och slängde i mig lite mat, tog lite kort till fotoarbetet som ska lämnas in nästa vecka (Pappa Ler; Med eller Utan Glasögon, Pappa Dunkar en Fotboll i en Basketkorg, Tre Konstiga Skyltar som Inte Syns), åkte tillbaka till stan för att spela med orkestern. Kunde knappt andas genom hela Beethovens första symfoni, detta avhjälptes med mentholnässpray. Höll på att bli bortglömd av hemskjutsen igen, hann på honom i sista minuten. För två veckor sedan åkte han utan mig och en extremt krånglig skjutskarusell sattes in för att få hem mig...

Hur som helst, dagen inleddes med fotolektion. Jag framkallade filmen från igår, och allt ser helt okej ut. Fast antingen så har jag dålig teknik, eller så måste pappa cykla fortare när jag panorerar. Höll på att få ett slaganfall när jag, efter att ha droppat i vätmedel i framkallningsbehållaren, satte på vattnet igen och upptäckte att det var stekhett. GAAAH! Med andan i halsen hällde jag ut vattnet, och förväntade mig att få se plastfilmen simma omkring som en retsam liten ål. Men bilderna satt kvar, halleluja.
Nästa anhalt: musik. Skrev två låtar och spelade upp en för våran amerikanska utbytesstudent. Hon hittade bara ett språkligt fel: ett litet åsyftningsfel som skulle innebära att min hjärna är långt borta från min kropp...
Sedan: matte. Isch! Min kombinerade kompis/pianist/lillebror/storebror David försökte få mig och Johan att framstå i dålig dager genom att påpeka att
"Jamen Johan sitter ju bara och pratar med Emil (pekar på Johans välfyllda mattbok) och Linnéa bara klottrar i sin bok (pekar på min bok)"
Jag: "Eh, det är du som har skrivit allt det där". Hehe!
Sista lektionen: gympa. Eftersom jag fortfarande är förkyld så var jag inte med, utan satt bredvid och tittade på. Johan ledde ett mycket uppskattat Jiu-jitsupass (stavas det så?) så nu kan jag vrida armen av eventuell ofredare, haha! Eller, ja...

TÄNKBART SCENARIO
Ofredare: *tar tag i mina händer och håller fast dem bakom min rygg*
Jag: *tar ett setg framåt, tvekar* Hördu, vänta ett tag, jag ska bara tänka... hur var det man gjorde nu igen..?
Ofredare: ???
Jag: *koncentrerat* Få se, ett steg fram och så ta tag... nej, vänta, andra foten! Sådär... Åhej! Jamen släpp då!

ROLIG HISTORIA (bidrag från mamma)
Mamman frågar sin dotter:
"Vad skulle du göra om det kom fram en ofredare till dig?"
"Jag skulle dra upp min kjol och dra ner hans byxor"
"Va? Det är väl inte speciellt bra..?"
"Jomen kolla här; om jag drar upp kjolen kan jag springa jättefort. men har du någon gång sett en kille med neddragna byxor springa fort?"

Smart va? Angående roliga historier; David tog fram sin favorittoalettlektyr; "845 roliga historier" på bussen på vägen hem. Jag flydde in i musikens värld; David har ett ökänt sinne för humor, och älskar bra (och mindre bra) vitsar. Men han är kul ändå! Vi är oslagbara som humorister när vi är trötta; om jag är på humör någon dag kanske jag delger er den Berömda och Vetenskapligt bevisade (nästan i alla fall) Sojakorvsteorin. Någon dag.

Tjo! Har fram tills nu bloggat på okej.se, men det kändes inte som rätt forum för mig (så fint det där lät då), så nu har jag en riktig blogg! men jag känner att mina alster från okej helt enkelt är för bra för att bara kastas bort, så jag klistrar in alla här, det senaste kommer först. Snart gör jag det. Först ska jag skriva.

Engelskan i dag var jättekul! Vi hade frågesport och jag, David och Heather (våran amerikanska utbytesstudent) kickade some ass! Konstigt nog blev de andra sura och tyckte att det var fusk att ha med en amerikan i laget. Någon form av häxjaktskampanj inleddes, men vi kom undan med livet (och segern i frågesporten) i behåll. Sista delen av frågesporten var en sån där grej där man sätter nya ord på ortsnamn, typ Clevervillage = Visby. Jag har två favoriter, en från frågesporten och en som Johan berättade efteråt:

Heresneezed duck = Härnösand

Dick in stream = Piteå (Pitt i å)

Hahahahahahahaha! Apropå mina roliga kompisar, så önskar citatmaskinen David tillägga några väl valda ord:

"Jag måste inhalera lukten!"
-Det luktar konstigt i mellanrummet (vårat lilla skåprum på musiken)

"Framsvans!"
-Annat namn på pojkars bihang

"Aka, as known as... Men det stämmer ju inte! det borde ju heta Ana!"
-Hur är det med engelskan?

"Neun skoljogg das überkrauten."
-Varken jag eller David är stora fan av det tyska språket, så vi hittar på hej vilt. har ingen aning om vad han menade, dock.

"Bilddagboken in my heart!"
-Efter att ha tagit synnerligen osmickrande bilder av mig.

"Fina träd in my ass!"
-Jag vill inte se dem, tack...

"Kinderägg in my ass!"
-David arsle är fullproppat med diverse absoluta nödvändigheter.

"Insrafrukstur"
-Jag ska säga "infrastruktur" men säger lite fel.

David hemgjorda tyska är ganska underhållande. På ett eller annat sätt var hans mening i alla fall att baktala skoljoggen; detta djävulska påfund som vi tvingades delta i i går. Eller tvingades och tvingades, att skolka hade väl inte varit så fruktansvärt svårt. Men jag känner att jag vill visa lite god vilja nu, för jag hotas nämligen av ett stort, fett IG i gympa just nu. och mina snäll-flicka-gener klarar helt enkelt inte av ett sådant betyg i registret. Men skoljoggen är hemskt oavsett; jag gick de 7,5 kilometrarna, men lyckades ändå på något vis jag inte kan förstå sträcka någon muskel jag inte ens visste att jag hade. I röven! Så nu är det rätt plågsamt att gå...

Jaja, dagens gnäll avklarat. Här kommer alla tidigare inlägg från okej.se. Läs dem och förfära (eller nåt). Börja nedifrån, annars är det inte roligt när Chockbeskedet kommer!