Galen Kundvagnstant och Spindelmos
I morse vaknade jag, gjorde mig i ordning... och kom ihåg att vi hade sovmorgon. Suck. Detta tyckte bland andra Daniel var mycket underhållande. Jag var morgonen i till ära iklädd en för stor, säckig munktröja, en kort, svart veckad kjol samt morgontofflor; vilket var väldigt roligt när Daniels kompis Pontus ringde på. Undrar förresten vad som skulle hända om en modebloggare lade ut en bild på sig själv i den munderingen och kallat det för "dagens outfit". Vad är det för intressant med såna spalter, förresten? jaha, idag har hon på sig ett par höga jeans, ett linne och en scarf. precis som igår. Kul. Exakt vad är det för kul med det? Det är ju så pinsamt tydligt att de bara vill få sin egen "goda stil" bekräftad!
I vilket fall: pappa såg min sovmorgon som ett utmärkt tillfälle att få mitt rum städat. Det har liksom börjat gro igen lite smått. Klädhögen jag skulle konfronera var typ en meter hög... Men jag klarade mig med livet i behåll, även om det var knappt. Det enda som var lite äckligt var när jag hiottade en spindel lika stor som övre delen av min tumme... Den har alltså bott i min klädhög. Jag mosade den med ett papper, men jag vågade inte skrapa upp den för så fort jag rörde vid pappret så kände jag den gigantiska spindelklumpen... Gud så vidrigt!
Vi spelade igenom programmet inför Åvestadalsbesöket på måndag; det blev löite för långt, vilket fick Per att kasta masken och visa sitt rätta jag.
"Rättvist? Det är inte frågan om vad som är rättvist, det är frågan om vad jag tycker!"
- Pär blir trött på allt tjat.
David sa en skitkul grej idag i matsalen, men ingen av oss kommer ihåg vad det var. Synd, för det var kul. Förutom den plötsliga minnesförlusten så har David även råkat ut för lite annat skumt idag. Han stod utanför tjejtoan och väntade på mig, då tanten med kundvagnen som jobbar på svenskaavdelningen kom fram till honom, stälde sig framför honom, spände ögonen i honom och frågade:
"How deep is the sea?"
"???" svarade David.
"How deep is the sea?" frågade tanten igen. När David inte lyckades klämma fram ett tillfredställande svar (faktiskt inget svar alls), så gick tanten en bit. Sedan vände hon sig om och sa:
"Du förstog väl varför jag frågade?"
Det visade sig förhålla sig som så att det på ryggen på Davids skjorta fanns ett stort tryck: "Deep sea". Att han inte tänkte på det!? Innan han förklarade lösningen för mig trodde jag allvarligt att tanten hade nåt fel i huvvet. Eller att det var nån sån här djup poetgrej, typ som i "döda poeters sällskap"; att hon gick runt och ställde en massa mysko frågor och väntade sig att eleverna skulle få en uppenbarelse och börja tala i tungor eller nåt... Konstigt.
I vilket fall: pappa såg min sovmorgon som ett utmärkt tillfälle att få mitt rum städat. Det har liksom börjat gro igen lite smått. Klädhögen jag skulle konfronera var typ en meter hög... Men jag klarade mig med livet i behåll, även om det var knappt. Det enda som var lite äckligt var när jag hiottade en spindel lika stor som övre delen av min tumme... Den har alltså bott i min klädhög. Jag mosade den med ett papper, men jag vågade inte skrapa upp den för så fort jag rörde vid pappret så kände jag den gigantiska spindelklumpen... Gud så vidrigt!
Vi spelade igenom programmet inför Åvestadalsbesöket på måndag; det blev löite för långt, vilket fick Per att kasta masken och visa sitt rätta jag.
"Rättvist? Det är inte frågan om vad som är rättvist, det är frågan om vad jag tycker!"
- Pär blir trött på allt tjat.
David sa en skitkul grej idag i matsalen, men ingen av oss kommer ihåg vad det var. Synd, för det var kul. Förutom den plötsliga minnesförlusten så har David även råkat ut för lite annat skumt idag. Han stod utanför tjejtoan och väntade på mig, då tanten med kundvagnen som jobbar på svenskaavdelningen kom fram till honom, stälde sig framför honom, spände ögonen i honom och frågade:
"How deep is the sea?"
"???" svarade David.
"How deep is the sea?" frågade tanten igen. När David inte lyckades klämma fram ett tillfredställande svar (faktiskt inget svar alls), så gick tanten en bit. Sedan vände hon sig om och sa:
"Du förstog väl varför jag frågade?"
Det visade sig förhålla sig som så att det på ryggen på Davids skjorta fanns ett stort tryck: "Deep sea". Att han inte tänkte på det!? Innan han förklarade lösningen för mig trodde jag allvarligt att tanten hade nåt fel i huvvet. Eller att det var nån sån här djup poetgrej, typ som i "döda poeters sällskap"; att hon gick runt och ställde en massa mysko frågor och väntade sig att eleverna skulle få en uppenbarelse och börja tala i tungor eller nåt... Konstigt.
Kommentarer
Trackback
