Fuskigt Skinn och Helig Hatt

Nu kan man lyssna på The Escapologist på Sugarplums hemsida! Jag är lycklig. Mycket lycklig. Jag har i och för sig hört den förut; den spelades i bakgrunden under en intervju med bandet på ZTV. Men som sagt; i bakgrunden, vilket innebar att jag fick skruva upp volymen på datan på max. Det i sin tur innebar att programledaren som det egentligen var meningen att man skulle lyssna på vrålade i typ 500 decibel. Familjen var inte speciellt lycklig, kan jag ju säga... Men vaddå då? Låten är i alla fall grymt bra! Nästan lika bra som mina låtar; jag är i arrangeringstagen nämligen. Vi har första repet i kväll, alla låtar ska vara klara. Bandet är klart, och det känns som om det kommer att gå rätt bra. Jag har fått tag på riktigt duktiga musiker!

Ni bloggläsare ska nu få stifta en ny bekantskap (hur många är ni? Tre eller så? Lämna gärna en kommentar om du läser det här så att jag vet. Som ni nog förstått så är jag tragiskt oteknisk, och har såklart inte hittat eventuell besöksräknarfunktion).

Drumroll... (för att få rätta känslan: http://www.youtube.com/watch?v=7OA65-4mCHs )

Låt mig få presentera....

Mannen (?)... Myten...

HATTEN!!!!

Jepp, jag har efter långt och träget sökande äntligen hittat Hatten. Min Heliga Hatt. O helga hatt! Den som min hatt rör, en mycket plågsam död dör! Jag lägger upp en bild på den sen. Den har förändrat hela mig totalt; jag känner mig mycket modigare med min Hatt. Jag är lite konstig... Ett annat nytt tillskott i familjen är min skinnjacka. Eller rättare sagt fuskskinnjacka. När jag var på Sugarplum I borlänge för några veckor sedan så hittade jag ju en skinnjacka som jag ville ha, men jag köpte den inte. Sedan dess har jag haft konstant ångest över det, blandat med dåligt samvete över mig själv: vegetarian, passiv djurrättsaktivist, bär skinnjacka. Det skulle ju sopa bort all min trovärdighet på ett ögonblick! Och dessutom är jag faktiskt äcklad av tanken att gå omkring med ett dött djur på kroppen. Så döm om min förtjusning när jag igår, efter lite planlöst strollande på köpis i Valbo, gick på en Jacka i Fuskskinn i Min Storlek som Satt Bra och inte Kostade så mycket (ok, 600 spänn, men den andra kostade 800, så jag har ju sparat 200). Heja mig!

Det finns en grej som jag funderat rätt mycket på, och som gör mig ganska förbannad. det känns, för mig i alla fall, som att man som tjej bland en massa killar alltid måste ha dubbelt så mycket av allting för att bli betraktad som en jämlik inom rockmusiken. Som kille räcker det med att ha converse och kunna spela. Men som tjej måste man vara extremt bra på att spela, man måste ha attityd så det sprutar ut genom öronen, man måste supa dubbelt så mycket och vara dubbelt så påträngande som killarna. Jag; vegetarian, nykterist, mvgiallaämnenbarn, snäll, sjunger förutom rock även klassiskt... det känns verkligen svårt att bli accepterad sån. I alla fall av rocken. Att jag är en rätt duktig musiker och låtskrivare verkar inte spela någon som helst roll. Okej, jag spelar i och för sig pop/rock, men jag är lite tveksam till popfacket där alla tjejiga tjejer hamnar. Det är ju liksom viss skillnad på t.ex. The Sounds-Maja och Linda Bengtzing, även om bådas musik lite hårddraget kan klassas som pop. Vem av dem åtnjuter mest respekt inom musikbranschen?

Märkte att vi bara är typ tre tjejer bokade till Blowingroom. Samtliga går solo med kompband. Hm...

Apoteket har en produkt som heter Absolut torr. den utlovar snustorra armhålor i en vecka. Jag säger bara: ha ha HA!!!
i och för sig har jag bara haft det i en dag än, man kunde ta på det två dagar på raken enligt bruksanvisningen. Men ändå.  HAHAHAHAHA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0