Bara testar nu
Copy this code to your website to display this banner!
<a href="http://www.myspace.com/thenygrenfamilysingers" mce_href="http://www.myspace.com/thenygrenfamilysingers" target="_blank"><img src="http://img48.imageshack.us/img48/2113/mybannerglitterc5a9804cjk1.gif" mce_src="http://img48.imageshack.us/img48/2113/mybannerglitterc5a9804cjk1.gif" alt='Create your own banner at mybannermaker.com!' border=0></a><br><a href="http://www.mybannermaker.com/" mce_href="http://www.mybannermaker.com/">Make your own banner at MyBannerMaker.com!</a>
Skrik och Panik
1. Folk tycker dialekter är bra och lite kul.
2. Folk tycker om sin egen dialekt.
3. Göteborgska är den finaste dialekten och Finlandssvenska den fulaste.
Jaha. Bra. Hur vill hon att man ska utveckla det? Alla resonemang om huruvida dialekter anses bonniga, om man döms för sin dialekt och annat skit står redan i häftet vi fått att läsa. VAD ÄR DET HON VILL HA AV MIG!!?? Min plan är som vanligt att linda in svaga resonemang och lösa trådar och saker som inte ens hör dit i snygga formuleringar och krångliga ord. Funkar jämt. Tillslut tröttnar folk på att lyssna, men det låter väldigt sofistikerat och smart och jag får MVG. Hehe. Fast det är ju rätt sent, och jag är helt slut i huvudet efter en hel dag av sakral musik, je'mappelle, okokta potatisar och bandrep. Jag vill inte ha några läsämnen, jag vill ju bara spela! Jag kommer aldrig bli akademiker i alla fall, jag vill inte vara smart, jag vill bara spela!
Ok, 01.00. Om någon kan leverera en mindblowing analys av folks inställning till dialekter på sådär en fem sidor så skulle jag vara hemskt tacksam. Helst innan klockan åtta imorgon. Ni vet hur ni kan nå mig.
Absolut Torr
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!!!!!
Våfflor Och Pannkakor och Parfymerade Ägg
Under veckan som gått har det kläckts en del roliga sägningar, givetvis rapporteras de här!
"Vad gör man med en sån här?"
*håller upp ett bröd*
- J tänker inte riktigt färdigt i matsalen.
"En sån där... bzz på golvet"
- Våran norska kompis vill säga dammsugare.
"Pannkakor och våfflor är typ lika som katter och fåglar! Båda lever och äter, men de är liksom inte samma!"
"Fåglar äter väl inte pannkakor?"
- Hört vid matbordet.
"Likheten mellan pannkakor och våfflor är som likheten mellan fåglar och katter. Inte som likheten mellan pannkakor och fåglar, alltså..."
- Hört vid matbordet 2
"Å, kan du hämta lite fil åt mej?"
"Nee..."
"Men jag hämtade ju kaffe åt dej igår!"
"Men det är ju inte lika, de är ungefär som våfflor och pannkakor!"
- Hört vid matbordet 3
"Hur många ägg?"
"Sex stycken... Men de får inte vara parfymerat!"
"Äggen?"
- Jag (1,3) ska gå och handla åt mormor (2). Hon leder samtalet vidare in på tvättmedel utan att jag riktigt hänger med...
"Pannbiff, korvbröd och remouladsås"
- Bidrag till tävlingen "Äckligaste Skolmaten Ever Awards". Får faktiskt erkänna att det slår mitt paradnummer Fiskblock med Dansk Ost på. Luktar skitilla.
Fick för övrigt glädjehicka i fredags när jag läste Falu Kuriren och fick veta att Sugarplum gör en akustisk spelning i Borlänge med signering efteråt, gratis och utan åldersgräns!!! Jag ska dit! vet inte riktigt hur än, dock... tåg eller buss antar jag, jag vet inte om jag missar något i skolan. men det skiter jag i, jag ska på spelning! Det blir tredje gången jag ser dem live! Och så kanske jag skaffar falsklegg/raggar upp dörrvakten/gömmer mig under ett bord när lokalen töms och sedan smiter fram lite snyggt när alla 18+ börjar komma... Får se. Rock'n'roll!
Den enda bilden mamma fick på oss från Rock for Moc... Som synes var vädret inte det bästa, men scenen hade ju tak så det var lugnt för våran del. Jag är i mitten, ni ser min nya, snygga gitarr. Den är fruktansvärt härlig!Kram!
//Nea
My Feet Loose The Ground och Fyra Veggobullar
Var i alla fall fullt på det klara med att gå hem direkt efter den aningen turbulenta lektionen, men styrde ändå kosan mot elevköket för att se om det fanns nåt kul folk där. Det fanns det, så jag bestämde mig för att göra lite mellanmål i alla fall (Okej, texten till "Caligua and Ceasar" är väldigt... udda, bara kom att tänka på det, lyssnar på den nu). Det enda jag hittade i frysen som tillhörde mig var dock fyra ledsna små veggoköttbullar. Inte mycket att göra åt. Jag stekte mina fyra små köttbullar och satte mig och åt dem med kniv och gaffel. Riktigt trevligt. Vi har hittat en ny musikfavorit därnere; Tommy Nilsson är long gone. Nu är det Electric Banana Band som gäller ;) Hur gulligt som helst.
Igår hade vi redovisning på musikhistorian, det där med att spela upp en låt och motivera varför man valt just den. jag jobbade med Anton och vi (jag) bestämde att vi skulle köra Invisible, för att demonstrera det jag försökte få folk att förstå förra veckan. Och turligt nog så infann sig den rätta känslan just där och just då och min röst skälvde nämnvärt under hela låten. Anton kompade jättefint på piano, tyvärr hördes det inte så mycket eftersom pianotillverkarna inte prioriterat en sån liten skitsak som volymkontroll på sitt tekniska underverk. nej nej, vad ska man ha en sån för? Fyller väl ingen funktion? AK sa i alla fall att det var bra efteråt. Jag tror att hon äntligen fattat min ståndpunkt. Musik går inte att förklara. Musik Är bara.
Här blev det lite Kalle bakom keyboard ;) stod längst från honom, tyvärr, så det blev inte så många kort på denne blonde rockgud.Visste förresten inte att någon kunde se så snygg ut i tvångströja ;)
Addiction och Mystiska Drömmar
Ett av fenomenen i drömmen kan jag faktiskt spåra till verkliga händelser; pappa leder en viktig, farlig komission kan ha något att göra med att han igår hotade med att stänga av mitt internet om jag inte städade lägenheten...
Har fortfarande en crush på refrängen i "In Berlin". Lyssnar på den just nu. Den är underbar. Var god håll med. nu fryser jag om fötterna, men gör hellre det än går ifrån datorn. Avslutar som vanligt med citat. Håll till godo.
"Mmm..."
- Jag efter mammas femton minuter långa telefonutläggning om städning m.m. Gissa vad jag satt och gjorde... =P
Ny bild från RfM! Fick till det perfekt!Wohooo och Yaaaay!!!
Jag föreslår att du så fort som möjligt pallrar dig iväg till Sugarplums myspace och lyssnar på The Wild One som ROCKAR!!! Just nu sitter jag och så gott som grinar till "Caroline", som når upp i samma klass som "Sweet Jackie" helt klart, även till "How We Walk" med Mando, som gav mig ett annat grinögonblick igår. Youtubade deras spelning på Hurricane och just den låten gjorde mig gråtfärdig, så mycket känsla... Samma sak med "You can't kill rock'n'roll". Har varit jättenyfiken på hur den ska låta med full kräm (har hittills bara hört den akustiskt), och blev inte besviken. pianoslingorna är helt briljanta, känslan är så... mindblowing!
För övrigt har jag gått bananas nere i elevköket igen; en ny arg lapp har sett dagens ljus. Kanske inte den bästa, men folk måste faktiskt börja torka av spisen och arbetsbänken efter sig. det är äckligt! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om mer... jag är väldigt tagen.
Musik påverkar en verkligen så mycket. mer än nåt annat jag vet, faktiskt. Förra veckan på musikhistorien skulle vi försöka förklara vad musik är; AK föreslog något i stil med "av människor frambringade ljud av olika tonhöjd i ett bestämt mönster". Detta motsatte jag mig å det starkaste, såklart. Det är att bagatellisera det hela. Det är som att fösöka förklara vad Gud är. "En högre makt, som folk tror på." Typ. Vem skulle bli hänförd av Gud då? Jag vägrar att tro att musik kan förklaras så enkelt. Att det inte är något mer än just av människor frambringade ljud av olika tonhöjd i ett bestämt mönster. För det märkliga är ju att folk kan ha så vitt skilda livsstilar, intressen och värderingar. men alla blir berörda av musik. Jag har aldrig stött på en människa som inte gillar någon typ av musik alls. Så... hur kan vi egentligen veta att musiken inte är Gud? Den tilltalar, berör och hjälper alla. Varför inte? För det händer något i mig som jag inte kan förklara, och som jag faktiskt inte tror att jag vill förklara. Jag kommer aldrig att behöva en enda droppe alkohol i mitt liv så länge musiken finns.
Appropå tunga resonemang alltså. Klassen fattade nada när jag lade fram mina teorier. De måste trott att jag fått solsting eller nått.
Eller vänta, solsting? Det har ju inte varit nån sol över huvud taget på flera dagar. När jag bar hem gitarren från musikaffären spöregnade det så jag var tvungen att ha förstärkaren i en sopsäck... Jag var genomblöt i två timmar efter den pärsen. Axel var helt enkelt för sent ute med tipset om sopsäcks-regnkappa...
Senaste nytt från Avesta: Pär har smashat bakrutan på sin bil. Det var en förstärkare i vägen. Idag hade någon ritat en bil med krossad bakruta på tavlan i musiksalen och skrivit: "Jadu, Pär, man lär av sina misstag". Hehe! Jag saknar den gode Pär. men det är ni väl trötta på att höra nu...
Roligare än såhär blir det väl inte ikväll... Jag ska sitta och leta lite bra musik, gråta lite mer till "Caroline" och "How We Walk", kanske spela lite gitarr (har köpt lite nya plektrum att experimentera med, har tappat alla gamla...), and that's pretty much it. Avslutar som vanligt med ett citat:
"Jag är smart som ett ollon!"
- G. tänker fel.
Godnatt!
Tragiskt Tält och Oväntade Nattgäster
08:00 Mamma ringer och säger att SpF är på radio Dalarna. Jag är trött men masar mig upp...
Jag borstar tänderna på fel ledd... But it won't kill you att vrida lite på huvudet ;)
I bilen på väg ut i skogen (Finnåkers kursgård). Åkte med en trevlig f.d. elkille på festivalen, kul typ. Tyckte mig se ett marsvin larva omkring i vägrenen, men det visade sig vara en pappmugg som det blåste lite på. Men det var verkligen likt!
Väl framme är det redan mörkt. Jag hänger upp mina ficklampor i ett närliggande träd och påbörjar arbetet med mitt hopplösa tält. När jag sitter där på knä i leran och svär över icke-existerande snören kommer en bil och parkerar ca tio meter från mitt tält. Inget komstigt, det är ju parkeringsplats där. Men jag håller på att sätta i halsen när ett speciellt gäng kliver ur bilen; Jonas, David och Krippe! hehe, så när de stövlat iväg så passade jag på att plåta deras bil. Stalker som jag är ;)
Konserten börjar! Jag står nästan längst fram, och det är härligt röj framför scenen. Bland annat bjuds det på en (för mig) helt ny låt; Just a little bit more. Jättehärlig, sången mixades lite för lågt bara. Har fler bilder från spelningen, men lägger inte upp dem här. Kanske finns de på Rock for Mocs hemsida snart. Krille kastade en trumstock, var rätt nära att få den, men tyvärr...
Mitt artist-pass, som man så klart gick omkring och glassade med =) Det hänger på väggen nu tillsammans med alla affischer Iamfairy varit med på. 
Vi väntar på resultat efter spelningen. Batteriet i mammas kamera tog slut innan vi skulle spela, detta är från min kamera, så tyvärr har jag inga bilder från giget... Men det kanske kommer, om jag har tur. Hur som helst, det gick jättebra att spela, jag fick ett sånt där hallelujah-moment eller nåt; vid något tillfälle kändes det verkligen som om vi tog publiken till högre himlar ;) Aja, resultatet blev i alla fall följande:
Topp tre utan inbördes ordning: In Bloom, Anders och Iamfairy!!! Så nu har vi lite trevliga priser att vänta, bland annat en studioinspelning till Rock for Moc-skivan. Micket braa, jaa.
Bandet hänger backstage, i den underbara lastbilen utrustad med värmeelement! Där serveras även diverse godsaker, till exempel suspekta chokladpraliner som jag givetvis käkar en hel del (lite för mycket) av. 
Jag och David river mitt Tragiska Tält, som under natten försett mig med fuktskador och blöta fötter. Konstruktionen förstod jag mig inte alls på: innertältet var rektangulärt och yttertältet sexkantigt (det sistnämnda råkade jag även sätta upp ut och in, antar att jag var lite distraherad av bilresenärerna tio meter ifrån mig), så tältdukarna låg mot varandra och allt blev blött, även fotändan på min sovsäck. Mysigt.Men på det hela taget var Rock for Moc en väldigt trevlig upplevelse, speciellt som jag fick inviga min nya gitarr.
Nu lever jag härligt studentliv i min lätt igengrodda lägenhet; jag sitter på golvet och käkar, sitter på golvet och spelar gitarr, sitter på golvet och skriver... jag gillar mitt golv. Det är väldigt användbart.
Detta inlägg får avslutas med några väl valda ord från Iamfairybasisten Jocke:
"Mozarella är som ost fast godare!"
Svindyr Gitarr (Är Pank) och Piff Och Puff På Knark
den 31 augusti 2008
Nu sitter jag i sängen i min egen lägenhet och skriver och föräter mig på Ben&Jerry's glass, min nya favoritdrog. Enda problemet är att ett paket kostar typ 50 spänn och är ändå pyttelitet. Det är dyrt att vara knarkare... I och för sig kanske det inte är så smart att käka en massa lyx-glass innan middagen (gör man det efter så är man inte lika hungrig = man äter mindre = glassen räcker längre), men det gör jag nog mest för att det nu inte finns någon som kan säga till mig att jag inte får. Det finns två sidor av allt... Som att ha en egen dator till exempel. Det är ju bra. Men jag har inget Internet än. Det är inte bra. Så det här inlägget kommer in senare. Och jag kan inte ta med mig det till skolan och lägga upp det där för de idioterna har Mac och kan tydligen inte läsa word-dokument. Blä... (Nä nu ska jag lägga in glassen innan den smälter. Bara en tugga till... Eller fem...) en annan dum grej med mac är att det tar hur lång tid som helst att lista ut hur man gör ett snabel-a. Jag har setat och svurit många gånger vid de där djävulsmaskinerna och tryckt på alla knappar jag kommit åt. Och när jag äntligen fick till det så kom jag inte ihåg vad det var jag tryckt på...
Jag är superkreativ just nu! Sedan jag flyttade har jag skrivit ungefär en låt om dagen av varierande karaktär, det har blivit sammanlagt åtta låtar om jag räknat rätt. Fast jag skriver dem på datan nu, och äger ingen skrivare, så jag måste ha den uppe varje gång jag ska spela dem. Jag vet inte riktigt hur högt jag får spela heller; hur lyhört är det egentligen? Fast jag har inte fått några sopor eller döda djur i brevinkastet än, så det är väl lugnt antar jag. Eller så har alla kallat till möte ikväll och planerar att driva ut mig ur huset med facklor och högafflar. Det funkar ju inte så bra om offret vet om det i förväg, så man vet ju aldrig...
Nu är jag pank. Igen. Eller, jag har till mat och så, men mina samlade besparingar ska nu läggas på en elgitarr. Den bästa elgitarren som överhuvud existerar: en Hagström Viking. Jag fick syn på den inne på musikaffären i Falun, provspelade och var helsåld. Den kostar typ 5800 kr, plus att jag måste ha stärkare och case till den. Så nu är jag utblottad igen, men det gör inget. För nu har jag min gitarr! Synd bara att jag inte är riktigt lika bra som gitarren förtjänar, men det ska det bli ändring på. Jag har äntligen tagit tag i det tills nu till synes helt oöverstigliga hindret vid namn barréackord. Har alltid bestämt framhärdat att jag inte behärskar dem och aldrig kommer att göra det heller, men så tänkte jag att "men det är ju löjligt att kalla sig själv gitarrist utan att kunna barré...". Så nu ska de tämjas!
Och nu: CITAT OCH ANDRA SKOJIGHETER
"Fick ryta till - åt sina fans!"
- Aftonbladet om Michael Nyqvist. Aggressiv kille, att äta sina fans kanske var att överdriva lite?
"Den misstänkte knarksmugglare som fängslats för att ha försett interner på ett bosniskt fängelse med narkotika är en duva, avslöjar polisen i Sarajevo."
- DN mån. 25 augusti. Jag tänker inte ens kommentera detta...
"Finns det öl där?"
"I Danmark? Neej, inget öl i Danmark inte!"
- Hört i tidningshörnan på skolan. Danmark verkar trevligt i såna fall, om ni frågar mig.
DAGENS DUMMASTE!
"Ja, men jag känner en person som bor granne med skolan och han säger att ibland hör han någon som spelar falskt!"
- Dräpande argument från kommunalpolitiker angående eventuell nedläggning av Musikkonservatoriet. Det var på tapeten för några år sedan, men om de övriga argumenten var av samma kaliber som detta så är jag inte alls förvånad över att skolan fick vara kvar.
För övrigt så trivs jag jättebra på skolan, det är precis så mysigt som man fick intryck av. Alla kan prata med alla och... ja, det är bara så mysigt! Det finns jättemycket härliga personer här! Något som kanske inte är fullt så mysigt och härligt är elevköket. Jag, Lovisa och My skulle baka lite i förrgår kväll, vi köpte kakmix och grejer och gick ner i köket... Blä! Högar av disk stod precis överallt, någon hade lämnat kvar en skål med halvgammal vispgrädde, mikron var helt ingrodd med matrester, och bänkarna hade inte blivit torkade på en vecka. Ja, ni hörde rätt, köket har bara varit öppet i en vecka, och det är redan så fruktansvärt grisigt! Så det var bara att sätta igång att diska. En del koppar och en kastrull var täckta av ett oidentifierat, gult klegg som var helt vansinnigt äckligt. Vi fick in gissningar på allt från apelsinjuice (i kastrull?) till äggtoddy (i kastrull???) till sockerkakssmet (i kastrull???). Och så mycket kan jag ju säga att jag tycker att det inte vore helt fel om skolan investerade i ett par diskhandskar, och kanske en torkhandduk. Nu fick vi torka med pappershanddukar för diskstället blev överfullt. Tillställningen livades upp lite av att Axel kom ner och introducerade oss för bandspelaren. Tyvärr hade någon kidnappat Tommy Nilsson-bandet (som för övrigt väckt mycket häftiga känslor av skiftande karaktär), men vi hittade Tintin i Tibet i stället och lekte lite DJ med det. Bandspelaren ägde nämligen den lilla finessen att man kunde sakta ner bandet så att det lät mer som valsång än prat, alternativt speeda upp det så att Tintin och kapten Haddock lät som Piff och Puff (eller okej, kapten Haddock lät väl mer som Puff på gräs eller något, han har så låg röst från början). Sedan satt vi ett gäng och käkade mjuk pepparkaka, det var mysigt.
Så fort jag får Internet ska jag förbeställa The Wild One, samt skicka lite fler hatmejl till Rockfickan i Borlänge för deras ofattbara fräckhet att sätta 18-årsgräns på Sugarplums spelning den 17:e. Dagen de släpper nya plattan, spelning inte ens en timme härifrån och 18-årsgräns. Den ekvationen går inte ihop. Jag kreverar! Aja, får ju se dem på Rock for Moc i alla fall. Snart smäller det!
(Fick förresten genomleva uppförandet av Förklädd Gud i Gagnef i går iförd luddiga byxor. Mina nya svarta jeans är inte tvättade än, så de drar åt sig ludd. Inte så lattjo... men nu har jag inhandlat klädvårdsrulle, så nu ska byxorna forceras!)
Kram! Och för er som vill veta, min första och enda lektion på måndagar är engelska och den börjar inte förrän klockan ett. Om nån ville veta, alltså ;)
Oslagbart OS och Hur Man Gör Ett Gevär Av En Termos
(detta inlägg skrevs nån gång under tiden jag inte hade internet, så det kom inte förrän nu)
Jaha, då var jag tillbaka från semestern, en ca två veckor lång historia utan tillgång till dator, och skolan har börjat. Jag har insett att jag inte är så ambitiös som jag trott... eller så är jag bara lite blyg, övningsrummen på skolan är väldigt lyhörda. Och att öva en del andrasopranstämmor där känns alltså inte helt lockande... Annars verkar Musikkonservatoriet vara en riktigt bra skola. Har redan träffat en massa trevliga människor! Har även stött på en väldigt fin gitarr, en Hagström Viking. För 6 250 kr... eller något liknande. Way too much i alla fall. Köper jag den har jag inga besparingar kvar över huvud taget. Alternativet är en Ephiphone för ca 4000 men den är inte alls lika härlig som Hagström...
Hur som helst, Blowingroom blev en rolig men blöt historia. Jag fick bra recensioner i AT, och hade mer publik än akten på lancashirescenen just då... Misstänker dock att vi råkade käka upp godiset som ett annat band hade satt upp på sin rider, men de överlevde säkert ;) Eftersom vi fick hänga på artistbuffén så spanade vi såklart in lite av Nordmans divafasoner (rätt lindriga egentligen om man jämför med vad man hört om andra band, men rätt diviga om man ser till festivalens proportioner); de fick ett eget rum med helfigurspegel, lyxig mat upplagd på tallrik och serverad, lax eller något till hunden, och när de väl kom upp på scenen var de trekvart försenade. Riktigt dålig stil! Jag fick för övrigt signa en väska, det var trevligt!
Några dagar efter Blowingroom hittade vi the road neråt västkusten till. Farmor och farfar, Erika och Edvin (med tillhörande bowling för 500 spänn) och kusinerna avverkades. Jag lyckades även få tag i en tidning som jag letat efter länge, med en åttasidors intervju med Mando Diao. Eftersom jag så gärna ville ha med mig intervjun hem och tidningen var ånad, så var det enda raka att sätta sig och skriva av den... jag hade kommit till sista sidan när farmor stack in huvudet i mitt rum och frågade: "Men... varför använder du inte kopiatorn?"
Yes...
När man är på semester är man ju mer eller mindre slut i huvudet hela tiden, så givetvis kläcktes en hel del godingar till citat. Varsågoda!
"Man kan ju inte ha armar som är längre än huvudet!"
- Daniel kan det här med anatomi. Det han menade är att man väl inte kan ha armar som är så långa att man kan sträcka dem över huvudet. Vi har dock testat och jo, det kan man.
"Men man springer ju inte med fötterna!"
- Mer anatomiskt mumbo jumbo av Daniel.
"Vilket lag hejade Svennis på som barn?"
"Lagen om äktenskapsförord!"
- Kul vits på radio
"Svante... Andreas... Svan... Vad heter du, Daniel?"
- Pappa är lite förvirrad efter att ha träffat diverse bröder. Namnet på hans son liksom... slinker undan...
"Det var en i min skola som skulle göra ett gevär av en termos och så skulle han skjuta älgar men han hittade inga älgar så då sköt han älgskyltar i stället!"
- Söt unge på vikingaby.
Apropå det sista citatet; hur 17 gör man ett gevär av en termos? För barnet som sa det verkade det 100% självklart, såklart, det fattar ju alla hur man gör! Inte riktigt... det var något av det gulligaste jag någonsin hört!
I vilket fall, hemma igen från semestern tvingades jag bevittna Diggiloo, det var väl bättre än jag trodde, men fortfarande lite själlöst. Sedan gick flyttlasset till Falun, och nu sitter jag i min egen lägenhet och skriver på min nya bärbara dator! Jag har visserligen inget Internet än, och det suger lite, men det skulle komma någon snubbe i veckan och fixa det! David har varit trevlig nog att bränna ner Mysteriet på Greveholm åt mig, enligt mig den bästa julkalendern ever (tillsammans med Sunes jul, givetvis). Nu är de bara så konstiga och moderna. Lågvattenmärket måste ha varit "höjdarna", en massa tvivelaktiga tygdockor med en ny story varje dag, det var ju inte ens vinter där de bodde!!! Vad är det för himla undermåligt julkalendersskräp??? SKA DET VA SÅ???
"Vad är det som gnisslar?"
"Gallret till bakluckan kanske?"
"Mm, vänta..."
*vänder sig om och försöker stänga gallret*
"Men det går ju inte!"
"nej men du kan ju inte trycka det rätt upp, du måste fälla upp det och tjonga fast det i taket!"
"Aaarg, det går inte!"
"Men kolla här, om in hand är gallret så ska det upp så!"
"Okej..."
*Drar och sliter, lyckas tillslut få upp gallret*
"Men, det gnisslar ju fortfarande!"
*obekymrat*"Då var det väl inte det då."
- Jag (2,6,8,12), mamma och David (1,3,4,5,7,9,10,11) åker bil och David stör sig på oidentifierat ljud. Jag försöker förklara hur man fäller upp gallret till bakluckan, men han har vissa problem... När han genomsvettig äntligen lyckas få upp det så visar det sig att det inte ens var det som lät. Skoj!
Bäst i OS:
Moppegänget (mupparna): Mycket käcka små gossar/medelålders män som dyker upp i varje time-out i volleyboll. De ställer upp sig på rad, och joggar sig sedan i ett bestämt mönster igenom hela banan med två moppar var, en i varje hand. De är för söta!
Bubblare: En kinesisk fotograf som följde efter Tia Hellebaut när hon tagit OS-guld i höjdhopp. Den olycksaliga individen lyckades springa (backa) rakt in i en vit stolpe som oförklarligt dykt upp mitt i vägen, han ramlade pladask och det var på det hela taget väldigt underhållande ;)
"Ska vi se om vi har med oss någon från Norrköping...nej, de har klippt av banden till Norrping"
- Sportkommentator på radio. Hehe!
(jag gillar att skriva på min dator. Knapparna är jättemysiga!)
Nä, nu ska jag gå till skolan och sjunga upp och öva lite. Tror jag... Aaargh, jag kreverar utan Internet! Snubbe från Okänt Företag, kom fort innan jag blir våldsam!
Lömsk Kamera och Gödslade Skor
Klassen har varit i Sthlm och gått på diverse museer samt tittat på teater. Vi sitter i bussen på väg hem; det är mörkt, alla är trötta och jag och David är på vårat allra värsta humör (du vet det där humöret man är på när man precis sett en riktigt bra föreställning och nu är övertygad om att det är det man egentligen vill göra och att all livets visdom fanns inbäddad bland replikerna). Överenergisk plus dödstrött likamed ingen bra kombination. Vi leker lite med Davids kamera, men ser inte så mycket eftersom det är så mörkt i bussen. Mitt i ett skrattanfall till följd av ett högintelligent skämt råkar vi komma åt någon knapp och kameran blinkar till en gång. Vi tittar oförstående på den tekniska inrättningen men förstår inte vad som händer. kameran blinkar igen. Och igen. varje ljusblink är som ett mindre fyrverkeri, våra ögon är ju så ovana vid ljuset. Vi skrattar smått hysteriskt medan vi vrider och vänder på apparaturen; den fortsätter blinka. och helt plötsligt blir vi bländade av ett kraftfullt, vitt sken, ungefär som ett blixtnedslag. Jag skriker rätt ut av överraskning. Efter ljusskenet sänker sig mörkret. I ett ögonblick så tror jag att jag blivit blind. men sedan framträder långsamt synen av David, dubbelvikt i ett häftigt skrattanfall.
det var alltså självutlösaren det. Ibland önskar jag att det varit en bildserie på tio kort den knäppt. Det hade nog varit hyfsat spektakulärt...
När jag ändå är inne på bevingade anekdoter; här kommer en gammal goding från förra sommarens semester på Åland. Händelsen utspelar sig i vår bil, på en väg bredvid en åker och lite skog.
Samtidigt som vi åker förbi åkern börjar det lukta något alldeles fruktansvärt i bilen. Familjen kippar kollektivt efter luft, och jag säger dämpat:
"Eew, är det nån som har gödslat här?"
Men, ack så fel jag hade. Det visade sig nämligen att det var Daniel... som tagit av sig skorna.
I dem hade han ett par strumpor.
Som han använt i en hel vecka...
Bilfönstrena vevades ner så långt det gick, och så fort vi kom tillbaka till stugan förpassades dojjorna till trappan, där de sedan stod och utgjorde ett attraktivt utflyktsmål för traktens flugor... Jag är lite förundrad över hur man på fullt allvar kan använda samma strumpor i en hel vecka. Ursäkta, men usch!
Fuskigt Skinn och Helig Hatt
Ni bloggläsare ska nu få stifta en ny bekantskap (hur många är ni? Tre eller så? Lämna gärna en kommentar om du läser det här så att jag vet. Som ni nog förstått så är jag tragiskt oteknisk, och har såklart inte hittat eventuell besöksräknarfunktion).
Drumroll... (för att få rätta känslan: http://www.youtube.com/watch?v=7OA65-4mCHs )
Låt mig få presentera....
Mannen (?)... Myten...
HATTEN!!!!
Jepp, jag har efter långt och träget sökande äntligen hittat Hatten. Min Heliga Hatt. O helga hatt! Den som min hatt rör, en mycket plågsam död dör! Jag lägger upp en bild på den sen. Den har förändrat hela mig totalt; jag känner mig mycket modigare med min Hatt. Jag är lite konstig... Ett annat nytt tillskott i familjen är min skinnjacka. Eller rättare sagt fuskskinnjacka. När jag var på Sugarplum I borlänge för några veckor sedan så hittade jag ju en skinnjacka som jag ville ha, men jag köpte den inte. Sedan dess har jag haft konstant ångest över det, blandat med dåligt samvete över mig själv: vegetarian, passiv djurrättsaktivist, bär skinnjacka. Det skulle ju sopa bort all min trovärdighet på ett ögonblick! Och dessutom är jag faktiskt äcklad av tanken att gå omkring med ett dött djur på kroppen. Så döm om min förtjusning när jag igår, efter lite planlöst strollande på köpis i Valbo, gick på en Jacka i Fuskskinn i Min Storlek som Satt Bra och inte Kostade så mycket (ok, 600 spänn, men den andra kostade 800, så jag har ju sparat 200). Heja mig!
Det finns en grej som jag funderat rätt mycket på, och som gör mig ganska förbannad. det känns, för mig i alla fall, som att man som tjej bland en massa killar alltid måste ha dubbelt så mycket av allting för att bli betraktad som en jämlik inom rockmusiken. Som kille räcker det med att ha converse och kunna spela. Men som tjej måste man vara extremt bra på att spela, man måste ha attityd så det sprutar ut genom öronen, man måste supa dubbelt så mycket och vara dubbelt så påträngande som killarna. Jag; vegetarian, nykterist, mvgiallaämnenbarn, snäll, sjunger förutom rock även klassiskt... det känns verkligen svårt att bli accepterad sån. I alla fall av rocken. Att jag är en rätt duktig musiker och låtskrivare verkar inte spela någon som helst roll. Okej, jag spelar i och för sig pop/rock, men jag är lite tveksam till popfacket där alla tjejiga tjejer hamnar. Det är ju liksom viss skillnad på t.ex. The Sounds-Maja och Linda Bengtzing, även om bådas musik lite hårddraget kan klassas som pop. Vem av dem åtnjuter mest respekt inom musikbranschen?
Märkte att vi bara är typ tre tjejer bokade till Blowingroom. Samtliga går solo med kompband. Hm...
Apoteket har en produkt som heter Absolut torr. den utlovar snustorra armhålor i en vecka. Jag säger bara: ha ha HA!!!
i och för sig har jag bara haft det i en dag än, man kunde ta på det två dagar på raken enligt bruksanvisningen. Men ändå. HAHAHAHAHA!
Per-favoriter och Idioterna I Midsomer
1) Jag ska spela på Blowingroom Festival den 2a augusti. det ska bli sehr trevligt, håller på att be Lollo att fixa ett kompband just nu. Även HIP rock festival samt kanske, kanske skejtfestivalen i Avesta hinns med (har inte kollat med dem än, men deras program har en stoor brist på kvinnlig fägring).
2) Jag har varit på konsert med Sugarplum Fairy!!! Visserligen en 40-minuters akustisk konsert på Don't drink and drive-grej i Borlänge, men ändå! Jag fick massa trevliga kort, som jag kanske lägger upp här sen, samt lite kallprat med bandmedlemmarna efteråt. Min tygväska är numera en relik, då den pryds av fyra autografer (personerna som ägde tygpennan hade gått när jag fick tag på David, men det blir väl fler gånger antar jag).
3) Jag har gjort den oroväckande upptäckten att djävulen finns och jobbar med planering i Svenska Kyrkan. Någon annan förklaring finns inte till följande illdåd sprunget ur vansinnig, renodlad ondska: Daniels konfirmation var inte den 29:e juni som vi trodde, utan den 28:e. Samma dag som Sugarplum spelade på peace and Love. Samma dag som jag skulle gå och se dem! AWESGGHKJT/)GUIOÖJKCGHÄNLHIBJL!!!!! Så istället för att stå tryckt mot ett kravallstaket och skrika mig hes av ren lycka och eufori, tvingades jag genomlida två timmar i en kall obekväm kyrkbänk, och bevittna när min lillebror iklädd lucialinne hasade fram till altaret och käkade papper och drack alkoholfritt vin. Det blev ju inte precis bättre av att jag mycket väl kunde föreställa mig vad som försiggick på Shangri La-scenen i grannstaden. Nu när FRA-skiten gick igenom så kan man ju i alla fall använda dem till ädla ändamål: spåra upp skithögen som bestämde konfirmatuíonsdatum och spärra in honom i en ljudisolerad cell där han får lyssna på techno-samplingar av kända låtar. Värre straff finns inte.
4) Jag, David och Leo uppträdde på en trivselkväll i bruket för någon vecka sedan. Det var kul, fast det vet jag inte om arrangören tyckte. Av den enkla anledningen att jag avkrävde dem 1500 kronor i gage... Men vaddå, vi behöver alla pengar vi kan få! Både jag och Leo flyttar i höst, och David... är bara allmänt pank (eller inte nu längre då, men...). Vädret var inte riktigt på våran sida heller; visst, solen sken och sådär, men det blåste! Vilket inte är helt bra när man har låtar på åtta sidor och ingen bladvändare. Vi löste det med hjälp av följande: pianots notställ, två fristående notställ, klädnypor, gummisnoddar, tuggummi, nycklar och mobiltelefoner. Tuggummit användes för att kleta fast sista notbladet på pianot. Vi hoppas nu innerligt att Per inte märker något (det var nämligen hans piano)...
5) Familjen råkade se på ett avsnitt av Morden i Midsomer för några dar sedan. Vi kom gemensamt fram till att man måste vara en komplett idiot för att överhuvudtaget överväga att flytta dit. Stan måste ju ha högst dödssiffra sett i förhållande till antal invånare i hela Storbritannien! Fast det skriver de väl såklart inget om i turistbroschyrerna... Nej men såklart; det är ju en topphemlig statlig kampanj: avbefolka glesbygden! Man samlar landets största idioter på ett och samma ställe och så får de ha ihjäl varandra. Lysande!
6) Skolan är visserligen slut, men jag har setat och ruvat på en del godbitar sagda av Per på avslutningen. Dessa ska nu få se dagens ljus i...
Pers avslutningsprat
"Alltså, vi har egentligen inte tid att göra något med er efter avslutningen. Andra klasser åker ju ut och spelar brännboll, fast då blir det så himla trångt att varje klass har typ en kvadratmeter var att spela på. Sedan kan man ju åka ner till lillholmen och bada, men då måste man cykla och det är drygt"
- Per dissar efter-avslutningen-aktiviteter.
"Krocket är faktiskt en riktigt farlig sport; man springer omkring med en massa farliga klubbor och slår..."
"Det befrämjar elakheten i världen."
"Men det är inte det värsta! Set är bågarna, dem kan man snubbla på. Men framför allt så fastnar de i min gräsklippare hela tiden!"
- Per (1,3) och Björn (2) pratar krocket (inte heller någon lämplig efter-avslutningen-aktivitet, tydligen).
"Ett gäng trevliga militärer som gör bivack av alltihop!"
- Per använder nytt, roligt ord; bivack. Vet inte vad han egentligen pratade om, eller hur 17 han kom in på ämnet, men jaja...
"Den är glad och trevlig..."
"...sa otäckingen."
- Johan (1) kommenterar en låt, och Björn (2) är kvick. "Otäckingen" är något som Per och Björn haft väldigt roligt åt; de kallar Johan "Otäcka Elfström" eftersom han sjunger så otäcka låtar med de otäcka hårdrockspojkarna.
"Och Maria kommer att starta en tidning; Avesta Damtidning. Där får man läsa allt om sig själv som man inte visste. "
- Per om Marias framtid som förläggare.
"Jag vet! Då kan vi göra en metalversion av Nationalsången!"
"Nej."
"Vaddå, får man inte det i dagens samhälle eller?"
"Jo, i dagens samhälle får man. Men inte för mig, för det är fult."
- Per (2,4) tvärdissar Linus (1,3) kreativa avslutningslåtsförslag.
Jag kommer att sakna Per...
Svettkrig och Kalsippor/er/a
Igår kom David och jobbade lite (vi låg nere i bänkgården och glesade olika former av växtlighet nedklämd i kruka), och under en cykeltur hem från en middag hos ett par kompisar till mamma och pappa kläckte han följande, som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt...
*Rätar till sig på cykelsadeln, ser allmänt obekväm ut*
"Asså mina kalsippor sitter jättejobbigt!"
"Eeh... kalsippor? Borde det inte heta kalsipper, om det nu måste heta nåt sånt alls?"
"Nej... fast egentligen är det ju bara en, det borde heta kalsippa!"
- David (1,2,4) och jag (3). Enligt mig var detta ett synnerligen obehagligt ord redan från början (det låter lite som om han förvarar en viss typ av vårblomma i sina underkläder...) och borde inte heta något av ovanstående alternativ alls. Så det så! Vik hädan, onda kalsippa! (jag ryser bara jag skriver det...)
För övrigt så planerar vi att, någon dag när vi har tråkigt, testa en teori som vi funderat över länge (inte sojakorvsteorin, dock, då måste vi vänta på att en meteorit slår ner); nämligen om det går att stoppa armsvett med hjälp av tejp. Jag lider av irriterande svettningar under armarna, och det verkar som om det skulle ta livet av tillverkarna att göra en deo som fungerar. Nu har de gjort en hel uppsjö av sådana som inte fungerar, så man tycker ju att de borde ha listat ut vad som är fel, men nejdå! Så nu ska vi helt enkelt tejpa för utsläppen och se vad som händer.
Galen Kundvagnstant och Spindelmos
I vilket fall: pappa såg min sovmorgon som ett utmärkt tillfälle att få mitt rum städat. Det har liksom börjat gro igen lite smått. Klädhögen jag skulle konfronera var typ en meter hög... Men jag klarade mig med livet i behåll, även om det var knappt. Det enda som var lite äckligt var när jag hiottade en spindel lika stor som övre delen av min tumme... Den har alltså bott i min klädhög. Jag mosade den med ett papper, men jag vågade inte skrapa upp den för så fort jag rörde vid pappret så kände jag den gigantiska spindelklumpen... Gud så vidrigt!
Vi spelade igenom programmet inför Åvestadalsbesöket på måndag; det blev löite för långt, vilket fick Per att kasta masken och visa sitt rätta jag.
"Rättvist? Det är inte frågan om vad som är rättvist, det är frågan om vad jag tycker!"
- Pär blir trött på allt tjat.
David sa en skitkul grej idag i matsalen, men ingen av oss kommer ihåg vad det var. Synd, för det var kul. Förutom den plötsliga minnesförlusten så har David även råkat ut för lite annat skumt idag. Han stod utanför tjejtoan och väntade på mig, då tanten med kundvagnen som jobbar på svenskaavdelningen kom fram till honom, stälde sig framför honom, spände ögonen i honom och frågade:
"How deep is the sea?"
"???" svarade David.
"How deep is the sea?" frågade tanten igen. När David inte lyckades klämma fram ett tillfredställande svar (faktiskt inget svar alls), så gick tanten en bit. Sedan vände hon sig om och sa:
"Du förstog väl varför jag frågade?"
Det visade sig förhålla sig som så att det på ryggen på Davids skjorta fanns ett stort tryck: "Deep sea". Att han inte tänkte på det!? Innan han förklarade lösningen för mig trodde jag allvarligt att tanten hade nåt fel i huvvet. Eller att det var nån sån här djup poetgrej, typ som i "döda poeters sällskap"; att hon gick runt och ställde en massa mysko frågor och väntade sig att eleverna skulle få en uppenbarelse och börja tala i tungor eller nåt... Konstigt.
